- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
35

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ola Hansson. Av Algot Werin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ola Hansson

fanns andra erotiska problem än
svärfars nej och Svavas handske var vad
han, enligt egen utsago, ville visa i
Sensitiva amorosa. Han forskade i det
undermedvetna driftlivet efter allt det som
skapar och tillintetgör ett erotiskt tycke.
Ak-tenskapslagar och mer eller mindre
klass-betonade konventioner voro honom rätt
likgiltiga, från hans sida sett rörde såväl
Giftas som Ett dockhem endast vid ytan
av tingen. Det är symptomatiskt att han
gick förbi den samtida kvinnliga
emancipationslitteraturen och i stället fäste
sig vid en roman som Judith Fürste av
den vid 21 års ålder bortgångna danska
författarinnan Adda Ravnkilde — en
nu bortglömd men ganska märklig bok.
Där skildras kärleken som en livsmakt,
den mätes och divideras icke och ger
över huvud anledning till helt andra
bekymmer än de som plågade samtidens
äktenskapsreformatorer. Med dem kom
Ola Hansson överens i så måtto att han
icke tog kärleken såsom något självklart,
något att glädjas åt och sjunga om.
Den var även för honom ett problem,
men icke ett socialt utan ett
psykologiskt. När Brandes och Björnson slogos
om vad som skulle kallas sedligt och
osedligt, satt Ola Hansson i en stilla
vrå och examinerade olika arter av
Sensitiva amorosa, den underliga örten som
skjuter upp i det moderna samhällets
drivhusluft. Han anknöt under detta
studium till Topsøe, som han i rubriken
till en essay kallat »erotikens diktare»,
och som han även i den självbiografiska
uppsatsen omnämnt med varm erkänsla.
Topsøes fint kultiverade författarskap
tilltalade honom av två skäl. »Aldrig
kanske», skriver han, »har den
drömmande och yppiga sjællandska naturen
och det tysta och känsliga danska
lynnet fått en på samma gång så enkel
och så djup tolkning som i Jason och
höstnovelltrion; det var nationens finaste

egenart i en hemmadräkt, som själv var
den utsöktaste konst och vars gratiösa
och behärskade naturlighet framhävde
densamma dubbelt. Med sin varsamma
hand och på sitt stillsamma vis lyfte han
tillika täckelset för en hel dold grupp av
de sinnligt-själsliga känslornas flora; den
värld där det lekande barnet Eros drev
sitt självsvåldiga men oskyldiga spel och
som dittills förlagts till den flacka ytan
av mannens och kvinnans natur, tedde
sig med ens med tunga slagskuggor och
outgrundliga djup och sträckande sig
ända ned till den väsendets botten, där
livsödena avgöras.» Som förälskelsens
psykolog och diktare framför andra
avtecknade Jasons författare det skuggspel
som rör sig under själens yta, hans
novellistik blev sålunda fruktbarare än
hela den tendenslitteratur om »fri kärlek»
o. s. v. som enligt Ola Hansson endast
var ett tummande på döda dogmer.
I Sensitiva amorosa ansåg den
sistnämnde sig ha trängt ett steg djupare
än Topsøe, ned till »gränsområdet mellan
fysis och psyke, med dess ännu
groteskare motsägelser, dess sammanfiltringar
av sinnliga förnimmelser och själsliga
förnimmelser, dess burleska eller
tragiska kopulationer av krassaste djuriskhet
och subtilaste mänsklighet, med stora
lidelsers vulkaniska värme och perversa
monomaniers medusahuvud.» Man kan
uttrycka det litet enklare och säga att
Ola Hansson åt Topsøes fina och litet
bleka konst gav en tillsats av modern
naturvetenskaplighet och cynism, av
»psyko-fysiologisk mystik» som den
omtyckta termen lydde.

Hur hemmastadd den unge Ola
Hansson kände sig i det litterära Danmark
har härmed antytts. Han var som
kritiker och essayist en efterföljare av
Herman Bang — men icke av Georg
Brandes — och han lärde som poet och
berättare av J. P. Jacobsen och Topsøe.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 25 04:08:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1926/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free