- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
46

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Två prosadikter. Av Mikael Söderberg - Paus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den, men jag minns inte var eller när
jag har hört den. — Å, nu vet jag»,
sade han och såg in i hennes ögon, och
då märkte han att de stodo fulla av
tårar. »Nu vet jag. Jag har inte hört
den förr, men jag har sett den. Jag har
sett den i dina ögon, min älskade. —
Men nej», sade han och bet sig i läppen.
»Det är inte sant. Så är det inte. Jag
har inte sett den i dina ögon. Men jag
har hört den någon gång. Jag tror ... jag
tror att jag hörde den för mycket mycket
länge sedan ... en gång ... Var det
... var det ... innan ... innan jag
föddes?»

Den unga kvinnan gjorde ett tappert
försök att le genom tårarna, men hon
darrade och tryckte sig hårt mot den
unge mannens arm, när hon sade:

»Käraste, jag känner också igen
melodien, men jag minns inte vad den heter
eller vem som har komponerat den. Men
jag har hört den förr. Å, jag vet, jag
har hört den i din röst, käraste. Men
nej, varför säger jag så, det är ju inte
sant. Å, det är så underligt! Låt oss
gå!» Och hon brast i än bittrare gråt,
när hon gick vidare vid den unge
mannens sida. Likt tvenne skuggor försvunno
de i mörkret.

Men inne i cafét gömde var man
huvudet i händerna, de vågade inte längre
se på den bleke mannen, ty hans ögon
lyste så besynnerligt. Och var man
rannsakade sitt minne, men ingen kunde
komma ihåg var han förr hört den sällsamma
melodien. Men alla kände igen den. Den
väckte ett dunkelt minne, ett minne av
något ... något som inte hör denna
världen till ... något som var för
oändligt länge sedan, något som skulle komma
igen
. »När jag är död», viskade
litteratören med guldlockarna, »får jag nog
höra den melodien igen.»

Och nu brusade melodien fram som en
orkan, som kom människorna att skälva
men så saktade den plötsligt av. Så
hördes tvenne gälla, skärande toner — det
lät som om en människa skrek — och
så, och så var det tyst.

Långsamt reste sig det ena huvudet
efter det andra och såg mot estraden.
Den magre mannen hade gått utan att
någon hann se vilken väg han tog.

Gästerna i cafét sågo en smula
generade på varandra. De skämdes över att
ha blivit så gripna av ett musikstycke.
Så tog en av affärsmännen mod till sig
och bröt tystnaden med en försiktig
anmärkning: »Han spelade ju bra den unge
mannen.»

Men samtalen ville inte riktigt komma
i gång igen.

Men nu slogs plötsligt en liten dörr,
på vilken det med prydliga bokstäver
stod textat »Förbjuden ingång», upp på
vid gavel, och in tågade alla
musikanterna med kapellmästaren i spetsen. Han
tuggade ännu på den sista smörgåsbiten,
och det ryckte ännu i hans munvinklar,
ty han hade nyss skrattat våldsamt åt
en historia, som kontrabasisten berättat.
Så satte de sig alla på sina platser och
började syssla var och en med sitt
instrument. Kapellmästaren, som ju intet
instrument hade, putsade i stället sin
taktpinne med en flik av näsduken. Och
trumslagaren tog bort lappen med ordet
»paus» på.

I litteratörernas läger talade man sakta
om den bleke mannen och den
underliga melodien.

»Såg ni», sade en fet herre med
pincenez på näsan, »såg ni hur otroligt mager
han var. Jag har aldrig i mitt liv sett
någon så mager människa förr. Och ett
sådant ansikte!»

»Ett underligt ansikte», sade mannen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:59:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1926/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free