Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Parisutställningen 1925. Av Gustaf Munthe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pa ris u t s ta / ln inge n 1925
Spegelbord, förgyllt och lackerat, av Paul Follot.
Prov pd de franska möbler, som i sin strävan efter
ny stil hamnat i ett slappt, banalt och
anspråksfullt omformande av gamla stildetalj er.
panskt boningshus överflyttat på parisisk
mark och samtidigt förfuskat och
tillrättalagt för den beräknade
utställningspubliken. Några paviljonger ville verka
moderna men väjde för alla äventyrligheter.
Bäst var den polska. Ytorna voro redigt och
klart behandlade, gårdsarkitekturen vacker,
det excentriska glastornet särskilt när det
var upplyst av en ganska festlig verkan.
Den engelska paviljongen hörde till det
mest valhänta i byggnadsväg som tänkas kan.
Någon har träffande karakteriserat den som
ett mellanting mellan kyrka och restaurant.
Den tjeckiska paviljongen var tråkig och
den holländska rent ful. Österrike hade haft
en chans däri, att det fått bygga sin
paviljong som utställningslokal och alltså
kunnat koncentrera alla sina krafter här.
Arkitekten Josef Hoffman hade gjort en till
det yttre tilltalande utställningsbyggnad,
men det inre var mindre lyckat.
Två paviljonger voro radikalare än de
övriga, den danska och den ryska. Dan-
marks paviljong har haft många beundrare,
men med bästa vilja i världen var det
omöjligt att kalla den vacker. Arkitekten, Kaj
Fisker, hade reducerat uttrycksmedlen till
det minsta möjliga, med påföljd att det
hela verkade kubistiskt tillskyfflad jordhög.
Interiören med sina hafsigt nedkastade
väggdekorationer i skärt och blått
efterlämnade en obehaglig känsla av slaktarbutik.
Den ryska paviljongen, konstruerad av
Melnikov, ställde visserligen alla
arkitektoniska begrepp på huvudet men hade den
oskattbara fördelen att verka vad den var,
en med enklaste medel hopkommen, glad
och festlig utställningsbyggnad. Med sin
eldröda färg, sin uttrycksfulla form, sina
glasväggar, påminde den närmast om en
starkt expressionistisk reklamaffisch.
* *
Ingen kan förneka, att utställningen
visade många betydande enskilda prestationer
på konstslöjdens område. På den franska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
