Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Parisutställningen 1925. Av Gustaf Munthe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pa r is u t s t alin inge n 1925
aktas. Tidigare har vår konstslöjd jämte
många belackare haft en del beundrare,
som kunnat hålla den vid liv, efter
utställningen torde den vinna många
proselyter bland dem som sakna eget omdöme
men gärna följa det sista skriket. Detta
innebär en stor fara, ty denna grupp av
köpare fastnar helst för det lättillgängliga
och bestickande, vilket sällan är det
konstnärligt värdefullaste. För Orrefors, vars
produktion är alltigenom konstnärligt
betonad, betyder faran mindre, så länge dess
två konstnärer utan självupprepning och
avmattning stå rycken. Däremot är faran
överhängande för de företag, vilka bedriva
den s. k. vackrare vardagsvaran blott som
en mindre del av sin produktion. Här
kommer allt att bero på ledningens
ansvarskänsla och omdömesförmåga.
En väsentlig orsak till den svenska
konstslöjdens höga kvalitet måste vara det goda
samarbete, som inom de flesta områden
ägt rum mellan konstnärer och
industriföretag. Orrefors är exempel på en
industri, som nått sin betydelse och sitt
rykte uteslutande genom två för yrket från
början främmande konstnärers ingripande.
Akke Kumliens bokband och Wilhelm
Kåges fajanser äro andra resultat av lyckligt
konstnärligt samarbete med industrier.
Första förutsättningen för att ett sådant
samarbete mellan konstnärer och industrier
skall medföra framgång är att konstnärerna
hysa en ärlig och självförglömmande vilja
att förstå och underordna sig materialet
och dess hantverksmässiga betingelser. De
måste förstå, att varje material äger en
inneboende skönhet, som det gäller att
bringa till sitt rätta uttryck först och främst
genom form och proportioner. Och de
måste förstå, att den skönhet, som kan
vinnas med dessa enkla medel är i sig
själv lika mycket värd som anspråksfullare
konstverk och alltså inte behöver stegras
eller framhävas genom lån från andra
konstarters verksamhetsområden. Den djupaste
orsaken till det moderna svenska
konsthantverkets framgångar ligger just däri, att
de konstnärer, som arbetat med
konsthantverk, förstått dessa enkla sanningar
och utfört sina uppgifter i ödmjuk vördnad
för materialets och den sunda formens
fordringar. Härigenom skilja de sig från
det stora flertalet av de andra länders
konstnärer, som på Parisutställningen visat
Lyster av glas. Orrefors.
resultat av sitt arbete med konstindustri..
Många av dem ha säkert varit lika goda
konstnärer som svenskarna, men de ha
tagit sin uppgift liksom ovanifrån, och
resultatet har ofta blivit ett ytligt artisteri,
en tom lek med material och former, ibland
nog så underhållande för stunden men oftast
motbjudande.
En allvarlig fråga, som framgångarna
vid Parisutställningen framkalla och som
inte kan avfärdas utan vidare, är denna:
Uppbäras de strävanden, som i
Parisutställningens svenska konstslöjd kommit till
uttryck, av någon mera utbredd förståelse
här hemma? Man har ingen anledning att
göra sig några illusioner. De målmedvetet
vackra och formädla tingen utgöra en för-
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
