Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En Comedia om drottning Kristina av Sverige av Pedro Calderón de la Barca. Av Johan Vising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En Comedia om drottning Kristina av Sverige
Eller fjäderns lätta dräkt
Från att bliva till en prydnad
Över dörrar i gemaken.
Ej blott i Dianas skola
Visade hon mästerprov,
Men ock i den stränga stolthet,
Varmed hon det ok försmådde,
Som av Amor lägges på oss.
Ej en furste fanns i Norden,
Som ej dyrkade den sköna,
Ej en furste, som ej känt
Hennes stolta övermod,
Ty hon skulle, säger hon,
Under det hon själv var fri,
Skaffa bort det usla bruket,
Som av kvinnan gör en slav
Under mannens härskarvilja.
Men hon skulle sätta kvinnan
I ostörd och full besittning
Så av svärdet som av pennan.
I fortsättningen berättar Kasimir om
Kristina såsom deltagarinna i faderns krig,
där i den avgörande slaktningen Kasimir
kom öga mot öga med Adolf och
Tvenne frågor utav eld
Få sitt svar i krut och kulor,
Men mitt lyckligare var,
Ty som eko därav hörs:
Ve mig!
Detta utrop kommer från Adolf, som
sjunker död från hästen vid sin dotters
fötter. Sålunda fick Kasimir se henne, och
han blev slagen av hennes skönhet.
kas. Levande i minnet präglad
Bär jag ständigt hennes bild.
Skall jag säga, att den är en
Venus- eller Pallasbild?
Ty hon liknade dem båda
I sin vrede och sin skönhet.
Att bemöda mig att glömma
Denna bild, det vore vanvett.
Vanvett vore icke mindre
Att försöka vinna henne,
Så att, då hon är mig gram,
Och jag slav i Amors bojor,
Det ej ges mig annat hopp
An att dö av kärlekssorg.
Ty när så jag står emellan
Hat och kärlek, gråt och längtan,
Krigarsinne och försoning,
Hämnd och frid, sorg eller skymf,
Bliver följden min tillbedjan,
Följden också hennes avsky.
För mig, arme, lika svårt
Är att glömma som att älska.
I sin långa monolog har vidare Kasimir
noga beskrivit Kristinas dräkt och hennes
öde omedelbart efter nederlaget. Detta öde
erfara vi också av en nu uppträdande
spejare, som kommer från Sverige: Kristina
hade dragit den slagna hären tillbaka till
Fusa, firat en stor sorgefest över sin far
och därvid svurit att ej låta begrava honom,
förrän hans blod sonats med hans banemans,
samt att erbjuda sin hand åt den ädling,
som dödade eller tillfångatog honom. Vidare
meddelar spejaren, att Sigismund av
Gotland anhållit hos Kristina att få resa genom
hennes land till Ryssland för att gifta sig
med furstinnan Auristella: »Sverige ligger
ju, som man vet, mellan Gotland och
Ryssland.» Detta hade Kristina stolt avslagit,
då hon icke ville vara med om något, som
kunde vara Ryssland till behag. Sigismund
stod därför i begrepp att med härsmakt
tillkämpa sig genomgång. Detta tilltalar
Auristella, som åhört spejarens berättelse,
och hon uppmanar Kasimir att begagna
tillfället för att i förening med Sigismund
alldeles krossa Sverige. Härtill svarar
Kasimir:
Ditt råd är gott,
För så vitt det gäller Ryssland,
Ej så vitt det gäller mig,
Ty hur skulle jag väl kunna,
Då du vet, hur högt jag älskar,
Trotsande min kärlek lägga
Sorg till sorg och tår till tår,
Hämnd till hämnd och skymf till skymf,
Ont till ont och våld till våld?
Scenförändring. Kristinas läger. Kristina
och hovdamer i svarta krigardräkter.
Kristina förklarar, att hon ej ämnar släppa
Sigismund genom sitt land och att hon vill
visa, att kvinnan är förmögen att härska,
att bli lärd och att kämpa. Därför har hon
stiftat nya lagar, som hon låter Lesbia
föreläsa. Först och främst skall saliska lagen,
ehuru den redan avskaffats,
(lesb.) Strykas ut från bok och tavlor,
Och med härold skall förkunnas
Under smattret av trumpeter,
Att dess förste stiftare
Var en arg förrädare
Emot människonaturen.
Vidare skola kvinnorna efter förtjänst få
tillträde till alla ämbeten; ur sinnena skall
utplånas begreppet infami för den kvinna,
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
