Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En Comedia om drottning Kristina av Sverige av Pedro Calderón de la Barca. Av Johan Vising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
y o h a n Vis in g
som utan egen förskyllan råkar i olycka,
men å andra sidan skall i koppar inristas,
att den kvinna, som av kärlek gifter sig
under sitt stånd och sin börd och sålunda
skändar blod, ära och ett stort namn, skall
straffas med döden utan hänsyn till den
dumma ursäkten kärleken. Kärleken ursäktar
intet, ty vad är den? en blind illusion, som
segrar emedan den vill segra.
Nu uppträder furst Fredrik av Albanien
och förklarar, att han kommit med en
härsmakt för att bistå Kristina mot Kasimir och
Sigismund. Kristina tackar honom och
överlämnar åt honom marskalksstaven.
Omedelbart därpå infinner sig en krigare, som
säger sig vara budbärare från Sigismund
och upprepar dennes anhållan om att få
tåga genom Sverige. Emellertid yppar
Les-bia, som haft en kärlekshandel med
Sigismund, att budbäraren är Sigismund själv.
Denne får naturligtvis ett ampert avslag på
sin begäran, varpå han omedelbart låter
den här, som följt honom i hälarna, gå
till anfall mot den svenska hären. Man
hör bakom kulissen vapengny och leverop
ömsom för Sigismund, ömsom för Kristina.
Nu uppträder också Kasimir med sin
betjänt, båda förklädda till simpla krigare
och beredda att kasta sig i striden för att
rädda Kristina. Hon har gått ut på
stridsfältet och blivit sårad samt ramlar nu från
hästen rätt in på scenen, förföljd av
Sigismund. Kristina vill giva sig, men Kasimir
driver hennes förföljare på flykten, och med
Fredriks tillhjälp tar han Sigismund till fånga
och släpar honom in på scenen. Kristina
låter fängsla honom och vänder sig vänligt
till den förklädde Kasimir, som hon hoppas
en gång skall komma i tillfälle att hämnas
henne på Kasimir.
Andra akten. Trädgård i svenska
konungaborgen. Kasimir och hans betjänt Turin
samtala. Kristina läser avsides ett brev.
Kas. Har du nånsin
Sett ett skönare, mer ädelt,
Mer fullkomligt, mer gudomligt
Väsen ?
Turin. Ja, oändligt många
Gånger.
Kas. Må den lede ta dig.
Kristina läser en rapport från en spion
i Ryssland om Kasimirs mystiska försvin-
nande och om Auristellas utrustande av en
expedition för att befria Kasimir, som
Auristella vet vara vid Kristinas hov.
Spionen skall deltaga i expeditionen och
föreslår Kristina att sända en pålitlig officer
med särskilt kännemärke, vilken spionen
skall föra in i Auristellas tält, där han kan
döda eller tillfångataga henne.
Kristina vänder sig nu till den förklädde
soldaten, d. v. s. Kasimir, med en mängd
frågor för att utröna, om hon kan sända
honom till Auristellas här. Han svarar
undvikande och uppger på frågorna om
hans börd och förflutna liv, att han är
född i Burgund och spansk undersåte med
namn soldat utan vidare. På Kristinas fråga,
varför han trätt i hennes tjänst och ej i
Kasimirs eller Sigismunds, svarar han, att
han valt det bästa, ty att tjäna en kvinna är
en ära, och även om han ej hört om
drottningens snille och utomordentliga bedrifter,
skulle han ha valt henne till sin
härskarinna, ty en kvinnas gudaväsen är så
mäktigt, att det ej är någon förtjänst att tjäna
henne, men ett brott att ej tjäna henne.
Fredrik och Sigismund inträda, och den
senare meddelar Kristina, att han fått veta,
att Auristella är på väg mot Sverige med
en här, varför han föreslår Kristina att
sluta fred både med Ryssland och Gotland.
Kristina avböjer detta och låtsas ej tro på
Sigismunds uppgifter. Därpå avskedar hon
de båda furstarna och blir ensam med
Kasimir, åt vilken hon säger sig vilja
anförtro ett uppdrag, om han svär att ej yppa
vad hon meddelar honom.
Kas. (knäböjande) Till himlens
Makter och med knä mot jorden,
En hand på mitt blanka svärd,
En hand vilande i eder,
Svär jag och bedyrar heligt.
Kristina ger nu Kasimir i uppdrag att
skaffa sig tillträde till Auristellas tält för
att döda eller bortröva henne. Kristina
slutar:
Mig det tillhör att belöna,
Er det tillhör möta faran.
(Hon går).
Kas. (ensam). Lyssna, hör, förnim. — O öde!
Vem har någonsin sig funnit
I så ny, så underbar,
Så förunderlig, så sällsam,
Så besatt, så onaturlig
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
