Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Fantasier. Av Hugo Gyllander - I. Den blå blomman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fantasier
0
Av H^lgo Gyllander
I
Den blå blomman
ET VAREN TID, då
yng-I lingar och ungmör drömde
om henne. Den efterträddes
av en annan, då man
skämtade med henne, som med hela
romantiken. Nu är hon glömd, ligger vissen
och torr i litteraturhistoriens väldiga
herbarium.
Vår tid, som så brutalt hånar och
dödar drömmar, som flyga bortom
verklighetens horisont, har intet sinne för en
blomma, som inte finns annat än i
fantasien, och som, framför allt, inte sätter
närande frukt. Man kan vinna en viss
ära på att leta efter carex-arter kring
hela jorden. Men en man, som vågade
erkänna, att han sökte den blå blomman
och längtade efter den, skulle anses för
en narr, eller rent av en dåre, om än
ofarlig.
Och likväl kom jag, mitt i dagens
larm, att tänka på romantikens blomma.
Jag tänkte så starkt, att jag till sist
drömde om den. Den vajade sakta för
vinden, på sin smidiga stjälk, vid en
speglande damm, i ett avlägset drömland,
där allt var så tyst och lugnt och fint,
som om ännu sagan i orubbat majestät
tronat i sitt marmorslott. Tronat bland
älvor och féer, och bland goda tomtar,
som tassade fram genom salarna och
logo mot främlingen.
Man kan drömma dagens drömmar
om jordisk rikedom och makt och här-
lighet. De äro vackra nog till en början
men de draga med sig livets tunga luft
och larmet, som till sist brutalt dövar
allt. Drömmen blir tom, tråkig
verklighet, och man gäspar och önskar sig långt,
långt bort.
Ynglingen, som i tid sköt undan
världens drömmar, synes mig ej blott ha
något ädelt över sig utan även ha varit
klok, mycket klok.
Han kände instinktivt, hur grovt och
samtidigt bräckligt allt det är, som
ligger så nära, att man kan gripa det med
handen. Han ansåg det ej värdigt sin
dröm. Hans tankar drogos till sägnens
blomma i det blå fjärran, blomman med
de underbara egenskaperna och den
underbara skönheten.
Man kan syssla med sämre drömmar
i detta gråa, hårda liv.
Romantikens blå blomma — jag
finner den ej alis löjlig, lika litet som jag
skulle kunna finna tron och hoppet
löjliga. Jag har sett människor bäras upp
i livet av en tro, som tycktes lika
fantastisk som den blå blomman, och av
ett hopp, som för kloka ögon syntes lika
sagolikt verklighetsfrämmande och i
fjärran spirande som den.
Kanske voro de nu i stoftet multnade
män och kvinnor, som en gång förmådde
drömma om den blå blomman och längta
efter den, bättre och ädlare än vi —
och framför allt lyckligare.
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
