Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
mening. Men hos Shaw får man, även då
man har samma uppfattning i sak, en
känsla av något så torrt, så kemiskt rent
från humanitet, för att nu ej tala om poesi,
så självbelåtet cyniskt, att det smakar illa
i munnen.
Som vanligt i historiska pjäser bestod
stycket av löst hopfogade scener, bland
vilka domstolsscenen, direkt stödd på
domstolsprotokollen, var ur alla synpunkter
bäst. Avskedade helgon och undergörare
ha det alltid drygt, och förmodligen
brydde man sig till och med i det
armagnac-ska, av Karl VII styrda Frankrike 1431
ej så mycket om den f. d. heliga flickan,
som Gud tydligen övergivit.
Hur spelades detta krönikespel Sankta
Johanna på Dramatiska teatern? I mitt
tycke förträffligt. Jag har hört en
litteraturintresserad och särdeles
engelsk-kunnig svensk herre säga, att fru Teje var
något bättre än den utmärkta engelska
skådespelerskan Sibyl Thorndyke, som i
London utförde rollen. Å andra sidan kom
en högintelligent framstående medlem av
Göteborgspressen med en lång
dokumenterad artikel om stockholmsföreställningen
av Sankta Johanna, där han på det
livligaste varnade vårt land för fru Tora Tejes
uppfattning av La pucelle; att den skulle
»bilda skola» ansåg han i olikhet med
mig utgöra en fara för ett älskat
fosterland.
Skall Johanna betraktas som helgon eller
som sköldmö? I förra fallet är det väl
egentligen som strateg av divinatorisk art
hon skall verka. Hennes värjstötar böra
i så fall helst vara av den sort som
dödar på avstånd. Passar det ens för ett
manligt helgon att skära upp underlivet
på en motståndare? Att Jeanne d’Arc stred
med vid Marne 1914 är ju fulltygat, och
påven har 1920 klart och slutgiltigt uttalat
sig för hennes absoluta kvalitet som
helgon. Men det är som om kritiken icke
ville ut med språket. Att Shaw
naturligtvis icke betraktar henne som helgon, det
visste man förut, d. v. s. sedan pjäsen
var skriven, ty eljest hade det ej varit
alldeles uteslutet, att han skulle ha tillåtit
sig denna lilla inkonsekvens i sitt fritänkeri.
Nu har han närmast tecknat henne som
en hygglig sköldmö med pacifistiska,
radikala, feministiska, dräktreformatoriska
tendenser.
Fot. Atelier y<xger.
T01-a Teje som Sankta
Jo hanna.
Låt vara att fru Teje bråkade litet för
mycket med armarna och tog i från
början med så högt tonläge och så stark
stämma, att både hon och åhörarna blevo
trötta, men det låg en vederhäftighet, en
bondsk hederlighet, en vinnande
trosvisshet hos den unga flickan, som både
värmde och rörde. Hur avskyvärd denna fru
Tejes alldeles riktiga bondskhet skulle
förefalla fransmän låter sig lättare tänkas
än beskrivas! Glorian syntes ej, hette det.
Nej, varför skulle den synas? Hon var en
präktig klok flicka, som fullt och fast
trodde, som så ofantligt många andra nyktra
och förståndiga människor på den tiden,
att helgonen och Gud Fader kunde tala i
deras hjärtan. Hon hörde Mesdames Sainte
Catherine och Sainte Marguerite och själve
Messire, som hon kallade Gud Fader, ofta
tala med henne, och det icke med den
gascogneska munart, som madonnan
använde till Bernadette i Lourdes, utan på
den renaste lothringska, efter vad hon
själv upprepade gånger försäkrade, först
för de lärda doktorerna i Poitiers. Die
allerhöchsten himmlischen Herrschaften
ha den utsökta artigheten att ej bara an-
I IS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
