Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från
Stockholms teatrar
Fot. Atelier Jæger.
Sigrid Brandel som Jenny Lind.
något så ovanligt och så välkommet för
oss här hemma, att vi också för detta
gläda oss åt både den officiella och den
oofficiella hyllning man ägnade dem.
Jenny Linds namn på affischen, det
drar. Min mormor berättade för mig om
den snälla Jenny, och jag fäste mig då
mest vid att den engelska flottans matroser
ombord på de på Themsen liggande
fartygen fingo befallning att manna rå, då
Jenny anlände till London.
Edvin Ziedner har av några episoder i
Tenny Linds historia gjort den allra
älskvärdaste och lustigaste vådevill med
smakfulla dekorationer av den begåvade
konstnären Yngve Lundström och med regi av
ingen mindre än Per Lindberg.
Folkteatern var vid detta tillfälle — det har hänt
några gånger förut — en teater’ av rang.
»Casta diva» Jenny själv spelades av fru
Sigrid Brandel, och hon var här lika
förträfflig som då hon i Orfeus sjöng Fru
Lusta. Det litet »nuckiga», om ordet till-
låtes, som åtminstone jag förbinder med
Jenny Lind, fick en lika verkningsfull som
måttfull relief, och det tidstypiska kom
fram både hos primadonnan och hos
nästan alla de andra medspelande på det
riktigaste sätt. Förträfflig var den
välförstån-diga och änglalika ton, i vilken Jenny till
sin snälla kammarjungfru sade: »Du goda
varelse!» Jennys ansikte sken som
förklarat — min mormor berättade, att hon såg
ut så i Norma —, då Erik Gustaf Geijer
höll sitt gripande lilla tal till henne på
Stallmästargården. Herr Carl Deurell hade
där träffat det naturliga, det rörda, det
geniala hos den store svensken, så att jag
en hel minut trodde mig lyssna till Geijer
själv, och jag fick uppleva ett stort och
dyrbart ögonblick.
Några lyckade, mycket lyckade inslag av
äkta grotesk komik — bland det svåraste
att få riktigt bra och så att de passa för
fullvuxna — finnas i stycket.
Den av brännvin och självhärlighet
berusade f. d. landsortsaktrisen, nuvarande
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
