- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
132

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Schönbrunn. Av Maja Loehr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Maja Loe hr

i stallet för det s. k. »stora galleriet»,
som numera följer byggnadens längdaxel,
intogs hela slottets djup från framfasaden
till parkfronten i logisk överensstämmelse
med hela komplexets arkitektoniska
grundtanke av en djup sal, vars mittaxel låg
i riktning mot utsiktspaviljongen och på
så sätt förstärkte anläggningens
djupeffekt.

Omkring år 1700 var slottets
huvudparti fulländat och beboeligt, vid Josef I:s
död (1711) sannolikt hela slottet.
Kejsaren vistades med förkärlek i sitt nya
lustslott, som åter fick uppleva de stora
hovfestligheternas stolta dagar. 1706
anordnades på slottsgården ett pompöst
rid-darspel, den sista efterklangen i Wien
av medeltidens torneringar. 100 år senare,
1809, höll segerherren Napoleon på
samma slottsgård parad med sina trupper,
vid vilket tillfälle han var nära att falla
för den unge tyske patrioten Staps’
hämnande värja . . .

I motsats till sin bror Josef hyste
efterträdaren Karl VI, vars insats har blivit
av så stor betydelse för Hofburgs
byggnadsutveckling, inget intresse för
Schönbrunn. Först då det gällde att med
anledning av tronföljarinnan Maria
There-sias förmälning (1737) med storhertigen
av Lothringen skaffa ett värdigt residens
åt henne, återupptogos år 1740 de
avbrutna arbetena på Schönbrunnslottet.

Vi komma nu till Schönbrunns
egent-liga glansperiod, i den epok, som oaktat
senare tiders förändringar för alltid har
givit det dess karakteristiska prägel. I
särskilt hög grad gäller det visserligen
slottets inre inredning, som till stor del
har bevarats intill våra dagar och vari
Maria Theresias personliga smak tagit
sig ett lysande uttryck. Men även slottets
yttre visar, åtminstone vad angår det
konstruktiva, i det väsentliga de former,
det har fått i Maria Theresias tid.

Apteringen av Fischers bygge för

tronföljareparets behov anförtroddes åt
den dåvarande hovarkitekten nicolaus
Pacassi, som härstammade från en sedan
flera generationer i Österrike bosatt
konstnärsfamilj. Hans konstnärliga verksamhet
i Schönbrunn sammanföll å ena sidan
med rokokons då nya modestil, å andra
sidan var den betingad av den praktiska
uppgiften att för den blivande
härskarinnans hovhållning skaffa ett väsentligt ökat
antal av representations- och boningsrum.
Förändringarna, som Pacassi företog och
som i stora drag redan ha omtalats,
framgå av bilden över slottets nuvarande
utseende. Den för den italienskt skolade
barocksmaken så karakteristiska
betoningen av horisontalismen annullerades helt
och hållet genom det upphöjda
mittpartiets vertikalutveckling (varmed Pacassi
vann en hel bostadsvåning!), genom
sockelns vertikala indelning och
takbildningens förändrade skick. Men om vi vilja
få klart för oss fasadens verkan, såsom
den hade tänkts av Pacassi, få vi erinra
oss, att fasadens ytor då voro hållna i
två färger, de konstruktiva delarna i vitt,
fyllningarna i ockergult, och det hela
upplivat av en yppig och sirlig plastisk
rokokodekoration, sådan 50m den
kommer till sin fulla verkan på Belottos
samtida Schönbrunntavlor i Konsthistoriska
museet men på själva byggnaden föll
offer för den klacissistiskaöverarbetningen
under Franz II:s tid. Det mest avgörande
ingreppet framträder på parkfasaden. För
att vinna möjlighet att betydligt öka
antalet av slottets rum såg sig Pacassi
tvungen att lägga in en mellanvåning
mellan första och andra våningen, vilket
han åstadkom genom att sänka första
våningens tak och lyfta andra våningens
golvnivå. Resultatet blev den ur estetisk
synpunkt stötande raden av kvadratiska

’Jfr. k. bielohlawek, Schönbrunn. — Jahrb.
d. Kunsthistorischen Institutes des österr.
Bun-desdenkmalamtes, Bd. xiv. Wien 1920.

132

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 25 04:08:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1926/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free