Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - J. A. G. Acke. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K i as Fåhræus
Fot. R. Roesler.
Acke och Zorn.
med visionären, som menar sig röra med
handen vid månen.
På minnesutställningen i höstas var
det sålunda icke lätt att genast fatta
sammanhanget mellan idealismen i fru
Greta Bonniers porträtt och naturalismen
i bilden av Erik Vullum — eller mellan
den overkliga tonen över »Skogstemplet»
och den nästan brutala påtagligheten av
marinerna — eller mellan den banala
kapprodden i Vaxholm och älvdansen i
Unda Marinas saga.
Men efter hand klarnade intrycken.
I mångfalden speglade sig enheten. Och
vid det förklarande ljus, som
utströmmade från tavlorna, framträdde ur den
svävande nebulosan en luftig, på livet
och solen förtröstande genius.
* * *
Ättling av en småländsk bondsläkt,
som i närmast föregående led svingat
sig upp till kultur, föddes Acke år 1859,
kommen till världen blott alltför tidigt,
varför hans späda lekamen efter
hävdvunnen praxis bäddades i bomull.
Av fadern, den berömde botanisten
Nils Johan Andersson, som vid denna
tid var direktör för Bergianska
trädgården, torde Acke ha ärvt sitt natursinne
och väl också sitt sprudlande
temperament. Efter modern, känd som
målarinna, en ståtlig dam med mycken
jämvikt i sitt väsen, hade han sin blick för
skönhet i liv och konst.
I dopet fick gossen förutom
familjenamnet, som han längre fram utbytte
mot Acke, förnamnen Johan Axel Gustaf.
Av dessa initialer bildade han sig ett
nytt, med egensinnig humor kallande sig
JAG Acke.
Vid 17 års ålder inträdde han i
akademien, där han studerade i fem år med
bland andra v. Salza och Zorn till
kamrater. Vid sin avgång deltog han i en
pristävling med det för den blivande
oppositionsmannens förhållande till
akademien betecknande ämnet: »Den
förlorade sonen».
Ungefär från denna tid förskriver sig
en kamratbild av Acke och Zorn, där
Acke med gäckande beundran prövar
vännens för Londonbruk inköpta
cylinder, medan Zorn lik en diva redan
synes digna under ärans tyngd.
Efter de sedvanliga studieresorna
utrikes samt de övliga kopiorna efter
Rembrandt, som näppeligen hade något
inflytande på hans senare utveckling,
återvände Acke efter ett kortare besök hos
kamraterna i Paris till Sverige. Av en
händelse slog han upp sitt staffli i en
finsk målarkoloni på Äland, där han år
1887 gjorde sin blivande frus, den då
till målarinna studerande Eva Topelius’
bekantskap.
Under 80-talet följde Ackes konst
tämligen osjälvständigt den härskande
naturalistiska riktningen. I en roligt berät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
