Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ur Miltons Förlorade paradis. Stycken av en översättning av Frans G. Bengtsson - II. Satanernas Procession
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–- –-
Ur Miltons Förlorade paradis
och Ekron intill Gath och Gazas gräns.
Han följdes åt av Rimmon, satt att härska
där skönt Damaskus breds bland fruktbarhet
vid Abbana och Pharphar, klara älvar.
Han också mot Guds hus och tron var fräck:
en spetälsk miste han och vann en kung:
Ahas, hans mästare och narr, som leddes
att hädiskt byta ut Guds altartjänst
mot syriernas bruk samt ställa fram
åt Rimmon rök och offer och ge pris
åt gudar han besegrat. Därnäst sågs
en talrik flock med namn av åldrigt ljud,
Osiris, Isis, Horus, med sitt följe,
anskrämliga att skåda, som med trolldom
förlett Egyptens folk och prästerskap
att dana gudarna i djurisk form
och ej i mänsklig. Även Juda greps
av galenskapen, när av guld de göto
sin kalv vid Horeb; kung Jerobeam
fördubblade i Bethel och i Dan
den synden, liknande sin Gud vid oxar —
sin Herre, han, som i en natt, på väg
ut från Egypten, slog till marken platt
allt förstfött och ali brokig gudafänad.
Sist Belial kom: bland alla fallna fanns
hans like ej i kärleken till synd
och oren lusta. Tempel ha ej rests
åt honom, rök ej tänts; dock trivs han gott
i varje tempel, där en trolös präst
glömt Gud — likt Elis söner, när de fyllde
Guds helgedom med våldsamhet och hor.
Bland slott och hov har han sin gång och dväljs
i rika städer helst, där larm och stoj
slår upp och sköljer kring de högsta torn
ftån druckna upptåg, och där varje natt
i mörkret Belials söner vandra ut
i rusigt övermod kring torg och gator:
så vittna Sodoms gränder, samt den natt
i Gibea, då från härbärgshusets dörr
en kvinna gavs, sen värre synder planlagts.
I rang och välde voro dessa främst;
men lång var räckan efter dem; där sågos
de väldiga, som styrt bland Joniens folk
som gudar, yngre dock än Jord och Himmel,
dem de sitt ursprung kallat: Titan, äldst
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
