Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenska romaner och noveller. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska romaner och noveller
Av Algot W er in
ED AN julmarknadens oro lagt
I sig och den mångtungade
rekla-! f men tystnat, erinrar man sig en
^—s och annan av det hundratal
romaner och novellsamlingar som i fjol sågo
dagen; resten har drunknat i den stora
sjön av bläck och trycksvärta. För
nationalekonomen måste det te sig som ett slöseri
med arbetskraft, och en var kan tycka att
en del av dessa författare borde söka sig
ert tystare sysselsättning, göra nytta på
vardagarna och läsa mästerliga romaner på
söndagen. Men det är kanske fel
resonerat. Litteraturen låter i varje fall inte
reglera sig ur nationalekonomisk synpunkt,
den måste växa och blomma fritt likt
naturen och väl även som den slösa grymt
med livsfrön. Har man under historiska
studier härdat sig genom att titta in i de
ändlösa litterära busksnåren, finner man
inte anledning att klaga över årsväxten.
Konsten är nu som alltid en sällsynt
företeelse, men konsthantverket står högt. Det
skrivs bättre genomsnittsromaner än
någonsin i detta land; tekniken är uppdriven
och språkets resurser tillvaratagna. Flera
av våra författare öva yrket med ambition,
de våga sig visserligen inte på
historieeller samhällsmålningar i stor stil, men de
teckna med sanning och ibland med
humor karaktärer och öden ur den moderna
tillvaron. På senare tider ha vi också fått
en hel del landsbygds- och
småstadsskildringar; de ha, vare sig de äro allvarliga
eller komiska, fabulösa eller enkelt
trovärdiga, en äkta svensk ton som det är skönt
att höra genom det europeiska
orkesterbruset. Minst glädje bereder
utvecklingsromanen, som för närvarande odlas på ett
tråkigt sterotypt sätt. Den handlar om unga
revolutionärer som omvända sig, bli
fromma och kälkborgerliga. Det är mycket snällt
av dem, och det är bra för samhället. Men
det är synd att de uttrycka sig så
oartikulerat och att de bruka Kristus som
roman-kliché; de komma en på det viset att längta
efter en smula frisk och stilfull hedendom.
Det nu sagda har ingenting att göra
med Selma Lagerlöf och hennes roman
Charlotte. Löwensköld. Författarinnan hör till
en generation som nu mestadels tystnat,
hon står även inom denna på en plats för
sig, och den nya romanen visar åter
hennes snilles egenart. Det vore kanske inte
orätt att tala om en renässans i hennes
författarskap. I sina senaste böcker har
hon återvänt till Gösta Berlings Värmland,
till herrgårdshistoriernas och kavaljerernas
klassiska landskap. Löwensköldska ringen,
som utkom förra sommaren och då anmäl-»
des här, är en med stor konst gestaltad
novell, ganska jämförlig med En
herrgårdssägen och Herr Arnes penningar. Den
Selma Lagerlöf: Charlotte Löwensköld. Sthlm, Albert Bonnier.
Marika Stjernstedt : Fröken Liwin. Sthlm, Albert Bonnier.
Mila Hallman :- Hovmålaren och hans hustru. Sthlm, Hugo Geber.
Gustaf Hellström: En man utan humor. III. Sex veckor i Arkadien. Sthlm, Albert Bonnier.
Arvid Mörne: Ett liv. Sthlm, Albert Bonnier.
Ture Jansson: Maskinmänniskan. Sthlm, Albert Bonnier.
—- Vänskapsbyn, Sthlm. Albert Bonnier.
Ernst Didring: Stormens öar. Sthlm, Åhlén & Åkerlund.
Sigfrid Siwertz: Vattenvärlden. Sthlm, Albert Bonnier.
Joel Haugard: Porträttet och andra noveller. Sthlm, Albert Bonnier.
Carl Larsson i By: Lantliga historier. Sthlm, Albert Bonnier.
Harald Wägner: Tåg N:r 278. De sista novellerna. Sthlm, Albert Bonnier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
