- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
182

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenska romaner och noveller. Av Algot Werin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Algot W er in

handlar om en ring, som generalen Bengt
Löwensköld på Hedeby gård erhållit i gåva
av Karl XII, och som han tog med sig
i graven. Till sin kärna är den en
spökhistoria, med något av den karolinska
tidens stränghet över sig. I Charlotte
Löwensköld förflyttas man till det tidiga
adertonhundratalets borgerliga epok,
romanen har sin karaktär därefter, den är
bred, förtrolig och nykter. Nästan till
överflöd visa dessa nya skildringar från
värmländska bruk och prästgårdar att Selma
Lagerlöf inte tömt sin gruva. Det finnes
ting som hon förtalt om förut, men tack
vare sin levande fantasi undviker hon
blotta upprepningar.

Av bokens huvudperson, Charlotte
Löwensköld, har Selma Lagerlöf tecknat ett fint
och levande porträtt; det märks att hon
varit hjärtligt intresserad av henne. Vi få
vänta en smula på henne; först i andra
kapitlet, som heter »Frieriet» och för oss
in i händelsernas mitt, presenteras hon.
Hon är en fattig flicka, men munter och
orädd, hon vistas i Korskyrka prostgård
som sällskap åt prostinnan, och hon är
förlovad med pastorsadjunkten. Till
prästgården har hon fört en frisk fläkt.
»Prosten och prostinnan voro gamla, och de
hade gått där som skuggor av sig själva,
men hon satte nytt liv i dem. Och
adjunkten var smal som en tråd och så from
att han varken tordes äta eller dricka. Han
hade ämbetsgöromål dagen i ända, och
om natten låg han på knä framför sin
säng och grät över sina synder. Han höll
på att gå alldeles förlorad, men Charlotte
Löwensköld hindrade honom från att helt
och hållet förstöra sig.» Hon förlovade
sig med honom och eggade honom till att
fortsätta sina studier fram till disputation,
Kon ville göra honom till lektor vid ett
gymnasium med lön, så att de kunde gifta
sig. Men här satte sig den fromme
pastorn på tvären, han ville inte befordras,
ty han var rädd för att genom världsliga
framgångar taga skada till sin själ. — Så
är förhållandet, när den egentliga
berättelsen börjar och tvenne nya pjäser ryckas
in i spelet. Den ena är organistfrun Thea
Sundler, blid och romantisk, med Almquist
och Stagnelius på sitt förmaksbord. Hon
är dotter till den rådiga Malvina Spaak
som tillrättaskafifade den Löwensköldska
ringen, men hon brås tydligen inte på sin

mor, ty hon ställer till mycken oreda och
skiljer Charlotte Löwensköld och hennes
pastor åt. Den andra person som blandar
sig i leken är Schagerström, den rike
Schagerström, ägare till bruk och gruvfält i
Värmland. Han är änkling, och han friar
till Charlotte Löwensköld. Det uppstår
konflikter, och skvallret griper den unga
flickan med sina fångstarmar, men när
Schagerström till slut för hem henne till
Stora Sjötorp som brud, har läsaren fått
klart för sig att det är han som förtjänar
äga den duktiga Charlotte Löwensköld och
icke pastorn. Den sistnämnde har med ali
sin fromhet visat sig vara egoistisk och
inbilsk, och han dödar Charlottes kärlek
genom att göra deras förbindelse till ämne
för en väckelsepredikan. Så sitta då
äntligen herr och fru Schagerström, efter en
lustig kurragömmalek på själva
bröllopsdagen, i en vagn på väg till Stora Sjötorp.
»Om det, som jag kände för Karl-Artur,
var kärlek, så är detta inte kärlek», säger
Charlotte. »Det kan bli», svarar
Schagerström, och på rösten märks det att han
är rörd. »Kanske att det kan det», säger
hon då. »Och vet du vad? Jag tror inte,
att jag skulle ha något emot, att du kysste
mig.» Det utmärkta åkdonet, som rullade
fram utan stötar och skakningar, gjorde
att brukspatronen kunde begagna sig av
den givna tillåtelsen.

I slutet av Löwensköldska ringen fick
Malvina Spaak veta att den unge Adrian
Löwensköld, som hon älskade, redan var
fäst vid en flicka. Hon höll på att säga
till att hon inte ville stanna på gården
och ta emot hans fästmö, men hon
besinnade sig: »En fattig flicka får ta sig till
vara för att rata en god plats.» Charlotte
Löwensköld har ett likartat slut, den kan
på det hela taget betraktas som ett
motstycke till Gösta Berlings saga, dess
egentlige hjälte är inte den fantastiske pastorn
utan den kloke brukspatronen, och hans
och Charlottes sansade repliker äro de
sista som läggas oss på hjärtat. Charlotte
är en kvinna med både värme och
förstånd, hennes klara ögon har man för sig
i hela boken. Selma Lagerlöf får oss
också att tycka om överstinnan Eken stedt,
pastorns mor, en intelligent och något
tyrannisk dam, som skriver vers lika
roliga som fru Lenngrens. När Schagerström
vill skänka alla sina egendomar till from-

182

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 25 04:08:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1926/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free