Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Svenska Riddarhuset. Av Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska Riddarhuset
världsligt-andliga intressen omspännande
ny livsåskådning. Nu bildas för första
gången i Sverige förutsättningen för en
konstnärlig blomstring icke blott inom
kungahus eller hos ett lärt fåtal, utan
med verklig bredd och djup, — en
makt-stark, europeiskt orienterad aristokrati.
Många äro de tecken som under de
nämnda decennierna visa det förändrade
läget. En sammanställning, anförd av
Henrik Schück, ger en god upplysning om
den formella kulturens förändring: i
början av 1630-talet anmärker det franska
sändebudet Ogier att den svenska
riksmarsken, en av landets rikaste män, bor
föga bättre än en fransk småborgare;
men hans efterträdare intygar år 1649
att lyxen i Sverige var i förhållande till
förmögenheten större än i något annat
land. Men som det präktiga
minnesmärket över denna nya renässanskultur, rest
av och till den ledande aristokratien,
står det nya svenska riddarhus som
ersatte den fattiga bostaden vid den
mörka Prästgatan. Det var, när det
planlades, den första monumentalbyggnaden i
Sverige i vilken icke mer en rest fanns
kvar av medeltida borg; i sitt läge, sin
resning, sin utsmyckning var den det
strålande vittnesbördet om en ny
sinnesart. Den betecknar inom den fosterländska
konsten samma genombrott, som
Stiern-hielms Hercules inom litteraturen, och
den är liksom denna dikt renässansantik
i sin rytm och i sina allegoriska
avsikter, men stormaktssvensk i sitt patos.
Den drivande kraften i
nybyggnadsplanerna var Axel Oxenstierna, och i
de ord han fäller i riksrådet slår den
nya stämningen en helt till mötes. Han
säger år 1638: »Vij kunna in priv atö
byg-gia och kåsta på vackra huus, derföre
ähr neesligit om vij icke byggia in
honorem status nobilitatus» — här
återfinna vi denna stolta byggnadslust som
även fått så markerade uttryck annor-
Simon de la Vallée. Förslag
till gårdens mittparti.
städes. Jag väljer en år 1636 tryckt
Oratio in laudem Stockholmiæ av
Aler-tus Claudius, som berömmer den
beundransvärda konst, vilken utmärker »adelns
glänsande byggnader, vilka till ett icke
ringa antal förutom borgarnas utsirade
byggnader påträffas i denna stad,
överflödande såväl invändigt som utvändigt
av de mest eleganta emblem, figurer
och skulpturer, vilka avlocka
främlingarna en alldeles särskild beundran».
Samma år, 1636, hade rikskanslern
angett hur han tänkt sig det nya
palatset, ett yttrande som har ett alldeles
särskilt stilhistoriskt intresse:
ridderskapet borde göra »præparetoria till ett
kostiligit Riddarehuus, begynna vackra
källare, låta hugga vacker steen etc.
eff-ter som han förmente bygga moste itt
palatium Italicum och man sedan kan
haffva räntta der aff; göras medh
pee-lare der under och een porticus eller
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
