- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
263

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Petrus de Dacias helgonbiografi. Av Harald Schiller

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Petriis de Dacias helgonbiografi

den människa vara beskaffad, som till
fots vandrar genom Sverige till Köln och
Paris och därifrån tillbaka till Sverige
efter årslångt uppehåll utomlands (1279),
sedan från Skenninge till Oslo och åter
och slutligen (1285) ända till Italien
(Bologna) och åter —■ därtill en intelligent
man — som inte på ett eller annat sätt
skulle komma i beröring med de stora
litterära strömningarna? Så mycket mer
som dessa strömningar till stor del voro
folkliga.

Petrus de Dacia är uppfylld av den
i dominikanerorden hemmahörande
mystiska kärleken till den korsfäste. Under
den första resan träffar han en kvinna
som så att säga personifierar denna hans
kärlek. Han- lär sig att innerligt hålla
av henne. Se vi på det han skriver om
henne under första resan, få vi en klar
bild av förhållandet:

»–Medan jag satt där och lyssnade

till prästfamiljens ord och då eller då
gav ett skämtsamt eller allvarligt ord
till svar, så var icke blott mitt
kroppsliga öga, utan ock min själs
uppmärksamhet riktad åt det håll, där den var,
genom vilkens närvaro jag kände mitt
väsen förändrat, och det var tydligt att
det var för hennes skull,som sedan skulle
bliva mig så kär, som Herren värdigades
skänka mig denna själens glädje.»

»— — Det syntes mig som jag nu
först forstode orden i denna mässa:
Natten är mig ljus i min glädje, emedan
mörkret icke varder mörkt inför Dig, och
natten strålar såsom dagen och dess
mörker såsom dagens ljus.»

Om Kristinas sinnesstämning få vi
kunskap av följande: I en dröm tyckte
hon sig skåda Kristus i gestalten av en
skön yngling, vilken sade till henne:
»Älskade dotter, jag är Jesus Kristus, giv
mig din tro, så att du alltid tjänar mig.
Om någon annan vill bliva din trolovade,
så svara, att du givit din tro åt Jesus

Kristus.» Denna dröm var så livlig, att
hon hela den följande dagen kände, huru
brudgummens hand vilade i hennes.

Från Paris sänder Petrus henne brev
med bl. a. följande hälsning: »Älskade

— förundra dig icke över att jag till
dessa ovanliga hälsningsord fogar en
ovanlig önskan: att du måtte känna
mitt sinnelag lika väl som mitt namn.

— — — Du är i Gud och näst efter
Gud början och ändan av min glädje,
min andes förstlingsfrukt. Om så ej blir

till slutet, må min hand förtvina.–

Någon har sagt, att brudgummens vän
fröjdar sig, då han hör brudgummens
röst. Hur mycket mer skall han icke
fröjdas, om han även hör brudens, om
vilken det heter: Din röst är ljuvlig
och fagert ditt anlete. — — — När
sedan broder Mauritius kom till mig
(i Paris), var jag hela dagen sorgsen,
därför att det var han som var med dig,
då du reste härifrån — så hastigt, att jag
av sorg icke kunde tala med dig som
jag ville. Och när bröder från ditt
hemland kommo hit, påmindes jag smärtsamt
därom, att du är så långt borta från mig.
Dina ord bringade mig alltid en
synnerlig tröst, och när du talade om
brudgummen, då såg jag dig därvid så
upptänd, att mitt hjärta fylldes av fröjd,
vilken jag i mitt yttre ej kunde dölja,
utan som måste bryta fram i ord. Det
var endast dig jag vågade visa denna
glädje, och endast till dig vågade jag
tala dessa ord, ty blott du förstod mig.
Därför är jag nu bedrövad, emedan jag
efter din bortresa icke har någon, åt
vilken jag kan eller vågar anförtro mig.
Jag har räddhåga för alla, och i deras
närvaro är jag en helt annan än
tillsammans med dig.»

Läser man de ord, de tala i
avskedets stund, då Kristina yppar för
Petrus, vad hon kände och förnam första
gången hon såg honom, får man en än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:59:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1926/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free