- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
296

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Skakspillet. Af J. Anker Larsen - Marsblåst. Av Gustava Svanström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Anker Larsen

Hansemand blev rød og fik taarer i
øjnene. Han havde troet, at de alle gerne
vilde være med til at hjælpe Vorherre,
og nu stod han der saa ene og til grin.
Der var nok et par stykker, som holdt
op med at le straks igen, men alene
Trine med den lille bitte fletning var
lille nok til at være modig. Hun gik hen

til Hans, tog ham i haanden og stod
kækt ved siden af ham.

Rasmus Snak tog piben ud af
munden og kigede skraat ned paa dem.

»Ja, ja», sagde han, »de var kun to
om at ødelægge det hele.

Kanske to er nok til at sætte det
ilave igen.»

MARSBLÅST

av GUSTAVA SVANSTRÖM

Pan.

Marsnattens skugga på drivan dansar,
upp blåser vindens flöjtande il,
månen ler i sitt gyllne pansar,
stjärnan skjuter sin blänkande pil.
— Grät det i snår och skalv det i rötter,
hävde sig tuvornas vita bröst?
Dansade skuggan på blåa fötter,
spelade trädet med sälgpipans röst?
Darrade dalarna, ristade bergen,
Skalv allt levande in till märgen,
skrattade Pan —?

Stråken.

Hör klangen kring dungarnas dävna ris
av en stråkes darrande bikt,
mot skuggornas dans i den blåa bris
en röd och levande dikt —
Den andas tungt av ali marsjordens

must

i rötter och tinande snår,
den tar sina drömmar från molnets

kust

i den fallande stjärnans spår.

Hos de döda.

I vita flockar gå molnen
över de dödas gård,
där skuggornas blåa galler
lagt sig kring månlyst vård,
där snön som slumrande duvor
satt sig på korsens trä,
och ljust som saligas drömmar
silverdagrarna le.

Då skälver skuggornas galler
under vinande kvist och gren,
och drömmarnas vingslag lyftas
till flykt från den frusna gren.
Se, drömmarnas vingslag flykta
och molnet blir grått och stort
och kastar sin brusande mantel
för himlens stjärnströdda port.

296

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:59:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1926/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free