- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
308

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Indisk historia. Av Frans G. Bengtsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Frans G. Bengtsson

ven där den ruvar, inget sorl från gator
och torg, inget tramp från härar. Likväl
tar den för givet att schaktet åter någon
gång skall öppnas och nya skatter sänkas
ned, som så ofta förr; ty staden är stor
och rik, styrd av furstar med frejdat namn
och med stridsmän och elefanter i mängd.
Så tror cobran, ty så förhöll det sig i dess
ungdom, sist den kröp upp i solen och
’ såg sig om. Men sedan dess har allt där
uppe hunnit försvinna, tyst så att cobran
ingenting märkt, folk och furstar och
elefanter; nu finns endast kvar några brustna
murar och cisterner; djungeln höljer allt,
och apor snattra i månskenet. Platsen
kallas nu de Kalla Hålorna; annat namn finns
inte bevarat.

Läser man indisk historia — så långt
den inte är europeisk —• får man
intrycket att denna namnlösa stad kunde
passa som en lätt stiliserad bild av det
historiska skeendet på indisk mark. Så
tropiskt övervuxet och begravet i tidlöshet
verkar det förgångna där, så ohjälpligt
bortglömt, utan att bevara minsta sken av
ett sammanhang med nuet — eller ens
nämnvärda förutsättningar för
konstruerandet av ett sådant sammanhang. Så
ödslande ha där krossade riken och tidevarv
hopats över varandra för att till sist
endast existera som namnlösa Kalla Hålor,
i vilka vetenskapen med trist fundersamhet
stirrar ned. Torftigt belysta eller helt och
hållet dunkla perioder äro talrika, perioder
som lämnat något klarare minne efter sig
däremot få och korta. Själva begreppet
indisk historia har kommit att betraktas
som i viss mån självmotsägande, så
historielöst är Indien, — vilket inte endast
innebär att källorna äro otillräckliga, att
historiskt intresse och historisk litteratur knappt
någonsin existerat bland hinduerna, utan
också att åldrarna där ligga vräkta i
kaotisk formlöshet, liksom i hån mot alla
formler och synteser gällande under
europeisk horisont. Indiens Klio, en i hög
grad skuggsvept och mysteriös
gudomlighet, ler ett förskräckande leende åt ali
västerländsk historiefilosofi och systematik,
åt alla evolutionistiska talesätt och tekniska
termer. Ingenting visar klarare hur den
indiska anden, försjunken i grubbel över
högre ting, haft endast föga intresse övrigt
för sinnevärldens sammanhang, än det
faktum, att forskare som syssla med äldre

indiska skeden få söka finna sig tillrätta
bland icke mindre än ett trettiotal olika
tideräkningar, vilka följt på varandra efter
att var och en endast under helt kort tid
varit i bruk, — liksom om kronologin i
Indien hafts om hand av mycket tankspritt folk,
av filosofer som förstrött sökt räkna
skyttelslagen i tidernas vävstol men snart
trasslat in sig och då resignerat börjat från
början igen.

Men modern historisk forskning
resignerar aldrig: som Midas kunde förvandla
allting till guld, kan den förvandla allt
till historia, — lergodsornament och
ritualramsor, etymologier, köksavfall och
kopparskrot; småningom har den börjat sprida
ett visst ljus — eller i varje fall här och
var en viss skymningsdager — till och
med över Indiens forntid. Att få denna
forntid att uppstå på något sätt påminnande
om assyrisk eller egyptisk är från början
uteslutet. Medan man nu i många fall är
i stånd att författa monografier över
faraoner och storkonungar, med genealogier
och tributlistor och dekret, kartor över deras
fälttåg samt avbildningar av dem själva
och deras miljö, ha däremot på indisk
mark skövlingar och invasioner, i förbund
med ett mera förstörande klimat, på ett
långt grundligare sätt spolierat vad liknande
material där kan ha funnits, förvandlande
riken till blodlösa skuggor och dynastier
till nakna skelett av namn, för att i
lyckligaste fall låta en och annan härskare
över-antvardas till eftervärlden i form av en
stympad torso eller en halvutplånad bild
på något mynt. De historiska
personligheter man med någon grad av klarhet kan
urskilja före den muhammedanska erövringen,
när arabiska och persiska krönikörer ta
vid, äro därför lätt räknade; de män som
voro tappra före Agamemnon får man leta
efter på annat håll. Indiens forntid skulle
inte lämna mycket stoff åt historiker av
Plutarks eller Carlyles läggning. Likväl
saknar sådan avlägsen och summarisk
historia inte sitt särskilda intresse: att läsa om
dessa skeden är som att betrakta ett
landskap genom en omvänd kikare, där
konturerna framträda sällsamt slutna och där
föremålen genom sin förminskning få över
sig ett särskilt skimmer av oföränderlighet
och grandeur.1

1 Den bästa sammanhängande framställningen
av indisk historia inom rimligt omfång får man

308

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:59:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1926/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free