- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
324

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Den västgötska bronsåldersmantelns gåta löst. Av Arthur Nordén - Smeden. Av Karl-Erik Forsslund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och ett av de många sticken och hur
den i viloläge burits, kastad över
axlarna och fasthållen framtill av en nål,
så att den i viss mån erinrat om den
enklare form av toga eller trabea, som
bars av den klassiska tidens romare vid
sidan av den mera veckrikt draperade
och av tunnare stoff tillverkade togan.
En iakttagelse av största vikt, som
docenten Lindqvist i detta sammanhang
framlägger, är den, att den nordiska
bronsåldersmanteln icke burits jämnt
fördelad över axlarna utan att den hängt
ett gott stycke längre ned på ena sidan.
I Danmark har man funnit sådana
mantlar med kvarsittande fästenålar, men då
man hittills trott, att mantlarna burits
symmetriskt, ha dessa nålar kommit
bakom bärarens nacke. Svärdshuggen i
Gerumsmanteln ha nu uppklarat även detta
mysterium: med den bärning av manteln,
som de förutsätta, kommer nålen att
sitta framför bärarens halsgrop, såsom å
bilderna på föregående sida.

SMEDEN



Av KARL-ERIK FORSSLUND

Idog smed i smedjan var jag,
såg mitt städ belamras
jämt med ämnen, nytt på nytt.
Aldrig har jag härden flytt,
tusen järn i elden har jag —
tio kanske hamras
gnistrande till goda don.
Djupt jag njuter, när jag hör
någon gång i stång och stör
stålets starka ton.

Men det mesta får jag vraka,
slänga det tillbaka
in i ässjans heta glöd,
blodigt röd,
smälta om det än en gång,
lyss till bälgens hesa sång,
ta med gammal prövad tång
åter glödgad brännhet stång
ur min härd och på mitt städ,
svala den och hamra.
Stå ni under gröna träd
och hör släggan slamra
i min gamla mörka smedja,
vill jag bedja:
må på solbelysta heden
fritt ni fröjdas, högt ni sjunga —
låt ej störa er av smeden,
som sitt hårda heta tunga
värv — förvisso ganska ringa —
tyst fullbordar, men som gläds
när han hör sitt svarta städs
slag som klara klockslag klinga.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:50:52 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1926/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free