- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
327

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Änkan i Windsor. Av Knut Hagberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Änkan i Windsor

den gamle kungens kalkontuppsgalande,
och onkel Leopolds milda röst på
Clare-mont, och Lehzen med sina jordglober,
och hennes mors plymer som svepa ner
mot henne, och hennes fars gamla
repeterar i dess sköldpaddsfodral, och en
gul bit matta, och några söta volanger av
blommigt muslin, och träden och gräset
i Kensington».

Det är ej att förminska den beundran,
man är skyldig Lytton Strachey, att säga
att hans ämne är tacksamt och rikt.
Materialet till en biografi över drottning
Victoria är ofantligt; man har mycket
att välja emellan, innan man bestämmer
sig för att berätta någon detalj ur hennes
liv som synes en karakteristisk. Själv
har hon i brev och dagboksanteckningar
berättat sina upplevelser och tycken med
en ärlighet och öppenhet, som ej kunna
vara mera fullkomliga; Victoria hade ju
heller icke några hemligheter att dölja.
Vidare vimla alla biografier över de
framstående viktorianerna med mer eller
mindre pittoreska bidrag till drottningens
karakteristik.

Våren 1926 har litteraturen om
Victoria ökats med en synnerligen
betydelsefull publikation. Det är ett utval av
drottningens brevväxling, omfattande
åren 1862—1878; ederingen har på ett
exemplariskt sätt skötts av den genom
sin monumentala Disraeli-biografi bekante
historikern Buckle. Den stora boken som
heter Letters of Queen Victoria 1862—■
i8j8 har icke samma charm som
exempelvis hennes av lörd Esher utgivna
dagbok under flickåren, där lörd
Melbournes sällsamma drag fascinera på nästan
varje sida och där alla krokar och vrår
i en ung flickas själ ha blottats med en
älsklig omedelbarhet. Icke heller är boken
så personlig och hemtrevlig som de båda
volymerna om idyllen på Balmoral. Här
är det statssakerna och icke det
personliga som stå i förgrunden; Victorias tem-

peramentsfulla brev äro inflätade mellan
ministrars högtidliga memorial och krönta
och okrönta diplomaters sirliga skrivelser.
Det är i den europeiska storpolitikens
centrum vi röra oss, men i denna till
större delen rent politiska skriftsamling,
historiskt av det utomordentligaste
intresse, forma sig slutligen de heta och
världsavgörande debatterna om krig och
fred till en bakgrund, mot vilken en
människas, en kvinnas gestalt tecknar sig
i skarp relief; myllret av furstar och
statsmän ordnar sig för ens blick till en
vid krets kring en liten svartklädd,
korpulent dam, och 60- och 70-talens
europeiska historia verkar, medan man läser,
mer och mer ,som en biografi över en
änka i Windsor.

Letters of Queen Victoria 1862—1878
innehåller mycket nytt både ur
allmän-historisk och biografisk synpunkt; det
är den sistnämnda som här har
huvudintresset. I Lytton Stracheys bok är
framställningen av denna period i
Victorias liv ganska knapphändig; Lytton
Strachey påpekar, att det annars så
överväldigande rika materialet just i fråga
om de första tio åren efter Alberts död
är jämförelsevis fattigt. Den nya
publikationen har medfört en ändring häri.
Jag skall i det följande berätta något
om dess innehåll; för Lytton Stracheys
svenska läsare, som icke ha tid att gå
igenom den stora brevsamlingen, kan
det kanske ha sitt intresse.

I december 1861 hade Albert dött;
nyårsdagen 1862 är första gången
Victoria skriver i sin dagbok sedan det
förfärliga slaget drabbat henne. Förra
nyårsdagen hade musiken från planen på
Osborne väckt det lyckliga äkta paret;
barnen hade väntat i rummet utanför
med sina nyårsgåvor. Och nu — den
lille Arthur — hertigen av Connaught
sedermera —■ med sin blombukett och
prinsessorna med sina ordentliga teck-

327

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:59:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1926/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free