- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
350

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Diktaren på Vallmogård. Av Erik Kihlman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Erik Kih lm an

lyriken, tidigast i visan om hur »liten
lever än» medan stor går under. Där är
vidare historien om den väckta
gårdskarlen Hennerson och hans senilt löjlige
husbonde baron Samuel Cornelius
Lac-kau, en egendomligt splittrad
tragiko-medi (för att icke säga »tragifars»), som
i teckningen av Hennersons själsliv och
slutliga självmord har en del starka
partier, men för övrigt lockar till ett citat
av Brunetières reflexion att »il est d’un
esprit presque aussi ’bourgeois’ de prendre
plaisir à relever de certaines sottises que
de les laisser échapper». Ganska tätt på
»Hennerson» följer ett helt olikartat verk,
den lyriska cykeln »Dödsfången», en
krigares yrselfantasier under dödskampen.
Den innehåller flera av Lybecks
skönaste dikter men lider likväl som
helhet av en viss elementär oförenlighet
mellan den skärande ångestfulla
grundtonen och en del ironiska och romantiska
ackord.

Dödsfångna äro på sitt sätt också vart
och ett av de tre storvulna verk Lybeck
mot slutet av sin mannaålder ger livet.

Självmordstanken gror i dem alla. Som
en anteciperad dikt ur »Dödsfången»
formar sig redan det genialiskt gripna
slutkapitlet i »Tomas Indal»: yrselsynen
ute på havsisen, då småstaden och små
stadslivet krympa ihop till en grå punkt
i det vita och drömskeppet i isblå prakt
lägger ut från livet med människovraket
Tomas Indal ombord. I dramat »Bror
och syster» är döden själv i några
ohyggligt intensiva ögonblick inne på scenen;
den behärskar nästan en hel akt bara
genom en låst dörr och en i natten
lysande dörrspringa, som småningom
vidgar sig till att stirra ut livets namnlösa
fasa. Just livets kanske lika mycket som
dödens. Ty efter ångestkampen i
»Dödsfången» sluter Lybeck genom Sven
Inge-let i »Breven till Cecilia» ett förbund
med döden snarlikt det som Tavaststjerna

en gång stiftat lika många år före sin
död. Sven Ingelet nämner döden
människans pålitligaste vän, vars ansikte
bildkonsten djupt förvanskat — döden, säger
han, »har en själfull och lugn blick, om
vi frimodigt våga se in i den». I den
blicken har Lybeck länge sett in —
under de tjugo åren mellan »Den
starkare» och »Breven till Cecilia».

Närmandet till döden går hand i hand
med den skrämsel från livet som redan
Edit Hernmark i »Den starkare» och
Alban i »Ödlan» prövat.

Och det som skrämmer är nu som
förr sinnligheten. Rut Bertels, kvinnan
som Tomas Indal giljar till, har känt
något dö inom sig under en sjöresa i
tropikerna, då bara en manlig arm och
en höjd revolver stod mellan henne och
en av flera dagars glödhet stiltje
djuriskt upphetsad besättning. För Johanna
i »Bror och syster» blir kärlekens
verklighet, efter år av dröm och sparad
längtan, en skräckbild som är med om att
jaga henne bort från livet. Och Sven
Ingelets älskade Cecilia — spegelbilden
av en lysten kvinna, som Ingelet senior
kallar henne — vad är hon väl annat
än en sådan skräckbild också hon! När
hennes febervilda hängivenhets art står
klar för Sven Ingelet, är hans liv också
till ända.

Med alla inre likheter äro »Tomas
Indal», »Bror och syster» och »Breven
till Cecilia» emellertid i främsta rummet
tre särskilda verk, vart och ett med sin
utpräglade egenart, lika olika varandra
som de tre huvudpersonerna i dem, den
ironiskt gycklande, försupne
medicinekandidaten Tomas Indal, den stilla och
anspråkslösa kontorschefen Per Ennius
och den skygga och ömtåliga estetsjälen
Sven Ingelet.

Som en sann son av åttiotalet vill
Tomas Indal i sitt förfelade liv se blott
en karakteristik av jordmånen och en

350

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:59:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1926/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free