Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Vitalisminnen från Husby-Oppunda. Av Nils Holm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vitalisminnen från Husby-Oppunda
Husby-Oppunda prästgård.
bok innehåller huvudsakligen en mängd
avskrifter av fordom populära dikter.
Den omfattar diktprov från trenne olika
skeden i vår bildningshistoria och
omspänner nio decennier av vår litterära
utveckling (tiden 1760—1850). På de
första bladen möter man visor av fru
Nordenflycht, mot slutet en av
Wennerbergs Gluntar. Huvudmassan av dessa
verser i mer eller mindre prydlig avskrift
stammar från 1700-talets sista del och
1800-talets början. Sällskapsvisan, då så
omtyckt, dominerar. Fru Lenngren,
Franzén, Valerius, Choræus, Lindegren och
A. G. Silverstolpe äro talrikt
representerade. Bellman företrädes av några
utdrag ur Fredmans epistlar, Tegnér
endast av »Halkan». För den nyromantiska
diktningen fanns, att döma av urvalet,
ej mycken resonans i Husby prästgård.
Dock förekomma i visboken Afzelius’
Neckens polska (»Djupt i havet på
demantehällen»), Elgströms Farväl
(»Förglöm ej mig, när saknans suck jag
andas») och Atterboms minnesdikt till
Elgström (»Echo»). Med kännedom om
Vitalis’ förbindelser med Lundgrenska
familjen väntar man sig, att man här skall
påträffa åtskilliga dikter av denne skald,
bevarade i avskrift av släktingarna. Av
Vitalis’ tryckta poem finns emellertid i
visboken blott ett enda, visserligen det
skönaste bland dem alla: Försakelse (»Vi
skulle jag ej möta glad min plåga») i
avskrift av doktor Lundgrens dotterson
Adolf Rutger Aulin, död 1864 som
kyrkoherde i Björnlunda. Jämte de talrika
avskrifterna förekommer även ett och annat
original; bland åtskillig klen prästpoesi
påträffas en originaldikt av Vitalis och
två av Nicander. Nicanderdikterna —
jag återkommer till dem senare — äro
båda intagna i Nicanders Samlade dikter;
Vitalisdikten däremot torde hittills vara
både otryckt och okänd, varför den
tilldrager sig det största intresset. Den
finnes på två ställen i visboken, på det
ena med överskriften Wisa, på det andra
utan överskrift. På båda ställena är den
signerad Vitalis. Underskriften är av an-
369
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
