- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
371

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Vitalisminnen från Husby-Oppunda. Av Nils Holm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Här tändes upp på nytt hans barndomsminne,
han kände sig så lugn, så fri och glad,
han fann sig hemmastadd. I djupet af sitt sinne
han var bekant med hvarje ros och blad.

Här blåa sjöar linda så förtroligt
sin arm kring stolta ekar och kring slott.
Allt var mig här så tryggt, så trefligt och så roligt,
ty glädjen bor hos trefligheten blott.

Allt är sig likt: natur och frid och seder,
och tiden här af inga skiften vet.
Den Gamles anda än bor skyddande bland Eder
med fädrens ära, tro och gästfrihet.

Farväl! Jag vet, Er godhet mildt förlåter,
att ej min sång mot hjertats röst förslår,
och med det glada hopp att snart få komma åter
jag ur Er krets vid vännens sida går.

Och sitter någon se’n, en vinterqväll vid ljuset,
och frågar: »Den, som skref det här, hvad hette han?»
Så svaren honom blott: »Han är en vän af huset!» —
Ty något bättre namn jag mig ej önska kan.


En sensommardag år 1831 — tre år
efter Vitalis död — fick man alltså ännu
ett skaldebesök i Husby prästgård. Till
detta patriarkaliska herdetjäll kom då Karl
August Nicander i sällskap med en vän
för att återse det hem, som en gång
hyst hans forne skolkamrat och
skaldebroder och där han troligen själv —
diktens andra och fjärde strof antyda
det — varit tillsamman med honom i
sin barndom. Den idylliska prästgården
var nog inte mycket förändrad sedan
de dagarna. Samma anda av trevnad,
förnöjsamhet och frid — »den gamles
anda» — rådde där än; doktor
Lundgrens son, prosten Adolf Lundgren d. y.,
var nu församlingens kyrkoherde, och
familjen bodde kvar i det gamla
hemmet, som ej behövt upplösas. I den
gästfria prästgården blev Nicander nog
mottagen med särskild hjärtlighet såsom Erik
Sjöbergs trogne kamrat och vän, vilket
han förblev i alla skiften. Trots tillfälliga
missförstånd och slitningar brast dock
aldrig vänskapsbandet mellan dessa två
i grunden olika naturer, och vi kunna
lätt föreställa oss, att den bortgångne
vännen varit föremål för skaldebroderns
samtal med »invånarne i Husby
prostgård», där »enslingen i öknen»
säkerligen levde i ett älskat minne. Vitalis
var en svårtillgänglig natur och därtill
misstänksam, överdrivet ömtålig och
snarstucken — allt egenskaper som
utvecklats under hans sorgliga barndom och
ytterligare närts av studieårens fattigdom
och ensamhet. Efter ömhet och kärlek
törstade han dock livet igenom, och vid
de få människor, som kommo honom
nära, var han innerligt fäst. Av dessa
få var även han, den slutne enslingen
med den stolta själen och det brinnande
hjärtat, varmt och uppriktigt avhållen.

Den gamla prästgårdsbyggnaden, där
Vitalis och Nicander gästat, står ännu
kvar: ett oansenligt, rödmålat
envåningshus, som lär vara uppfört på 1760-talet.
En fläkt från längesen försvunna tider
slår emot besökaren, då han inträder i
de låga, gammaldags rummen. Bakom
huset finnes en gammal trädgård,
säkerligen densamma bland vars rosor
Nicander kände sig så hemmastadd. Kyrkan,
som ligger hela 2 km från prästgården,
erbjuder Vitalisforskaren ännu mycket
mer av intresse. På en vägg mellan
predikstolen och koret finnes anbragt ett
epitafium över doktor Lundgren,
ombesörjt av dennes son och efterträdare.
Det heter där om den gamle, att han
varit församlingens värdige lärare i 65
år och dess kyrkoherde i 47; att
»gudsfruktan, vishet och nit utmärkte hans
lefnad; vördnad, kärlek och tacksamhet
begräto hans död.» Träder man in i
sakristian, får man där se åtskilliga i
olja målade porträtt av Vitalis’ förfäder
på mödernesidan. Från väggen till vänster

371

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:59:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1926/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free