- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
375

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Modern fransk prosadiktning. Av Sven Stolpe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Modern fransk prosadiktning

strömningar. Han har upprepade gånger
opponerat sig mot en Barrès’ isolerande
patriotism, han räknar som sina mästare
bl. a. Goethe och Nietzsche, och han har
översatt författare som Conrad och Tagore.
Det är typiskt, att Gide inlagt en
allvarlig protest mot den trots den redliga
avsikten ytterst grunda och missvisande bok
den kände kritikern Jacques Rivière
skrivit om tysk mentalitet. Att detta i en
fransmans ögon måste vara ytterst
komprometterande, förstår man, då man erfar,
att Rivière snarast betraktas som alltför
okritisk mot bärbarerna på andra sidan
Rhen. Gide var också med bland dem
som först yrkade på återupptagande av de
intellektuella förbindelserna med Tyskland.

I en utlännings ögon är denna Gides
ärliga hållning gentemot 1’étranger något
av det mest sympatiska i hans
författarskap. Det torde också kunna fastslås, att
Gide på denna punkt verkligen kommit
att betyda något som åsiktsbildare. Över
huvud taget har Gide kunnat få ett så
ytterligt stort inflytande mindre genom sina i
sig mycket betydande litterära arbeten än
på grund av sin andliga orientering, sitt
fria och personliga ställningstagande till
problemen.

Gides symbolistiska ungdomsböcker
kunna här icke uppehålla oss. Intresse får
hans produktion först, då han själv kunnat
bryta sig ut ur de litterära salongernas
esteteri, bokdamm och kammarliv. Efter
den satiriska boken Paludes skrev Gide
1897 sin första märkligare bok, Les
novr-ritures terrestres, som kom att bli något
av en bibel för sin generation.
Utgångspunkten för denna Gides första
självupp-levade bok är en intensiv motvilja för allt
vad andrahandsupplevelser heter.
Tendensen framgår kanske tydligast av följande
icke utan skäl berömda rader: »Il ne
suffit pas de lire que les sables des plages
sont doux; je veux que mes pieds nus
les sentent. Toute connaissance que n’a
pas précédé une sensation est inutile.»
Det är denna sin nyvunna insikt om
markens, trädens, vindens och människans
härlighet Gide nu i entusiastiska, liksom
andfådda ordalag vill ge uttryck åt. Stilen
är som en vårflod, yr av glädje,
omedelbar, sjungande och lycklig: »Devant moi,
ah, que toute chose s’irise, que toute
beauté se diapre de mon amour!»

Henri ÅL as sis.

Gide predikar i Les nourritures terrestres
en hädonistisk och starkt estetiskt färgad
individualism. Helt naturligt och logiskt
komma hans följande verk att behandla
moralproblem; individualismen måste
komma i kollision med samhället. I läsdramat
Philoctete behandlas frågan om individen
bör uppoffras för fosterlandet. Svaret blir
en smula oklart. Gide vågar icke här som
i den föregående boken formulera en
klar immoralism, men i varje fall
förefaller det som om dramat skulle utmynna
i ett utropande av jaget som högsta
kriterium, alltså en tillspetsad individualism.

Efter dessa böcker, vilkas tendens ju
i grund skiljer sig från de franska
traditionella idealen, var Gide en man som
en rättänkande fransman icke kunde läsa.
»Jag måste erkänna», skrev Henri de
Regnier, »att jag har svårt att intressera
mig för André Gides verk och
personlighet. Ett par av hans ungdomsböcker tydde
dock på en viss talang ...» Gide var
också en okänd man, då han 1902
publicerade sitt mästerverk L’Immoraliste, en
av den franska litteraturens märkligaste
böcker, stor som konstverk, intressant som
problembehandling och gripande som
människoskildring. Gide har visserligen själv
sagt, att han främst har velat ge en
objektiv själsanalys. Men detta hindrar
icke, att boken helt domineras av det

375

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:59:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1926/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free