Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Rörstrand 1726—1926. Några konturer. Av Arvid Bæckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arvid Bæckström
sachsiska porslinsfabriken för några år sedan flyttades till en ny lokal, icke allenast den äldsta, utan äfven den enda keramiska anläggning, hvilken orubbad fortgått sedan 1700-talet, och hvad mera är, med afräkning af de första svåra åren samt en och annan allmän finansiel kris, måhända bland de få industriela inrättningar, som åt sex generationer efter hvarandra förskaffat ett ekonomiskt
välstånd.»
Rörstrand hade med stora uppoffringar berett sig att värdigt begå sitt 200-årsjubileum — ett historiskt jubileum, där Stockholms stad, ja Sveriges land på sätt och vis hade haft anledning att deltaga i hyllningarna. Men ödets obevekligt hopvävda sammanhang fogade emellertid så, att det icke blev med glädje och festligt utbredda armar, utan med tung resignation och för alltid stängda stockholmsportar som Rörstrand måste begå sitt enastående jubileum. Fullbordandet av den brett planerade festskriften, som med text och bilder skulle i ett sammanhang ha klarlagt fabrikens historia, har måst ställas på framtiden — ordnandet i samband med jubileet och öppnandet för allmänheten av Rörstrands egna samlingar förvandlas till dessa samlingars försäljning, kanske
till deras förskingring, varmed naturligtvis skulle fogas ännu en betydande förlust till dem, som svensk kulturhistoria tidigare gång efter annan fått lida.
Det är givetvis icke heller utan en tung resignation den tvingas att skriva en nekrolog, som i det längsta glatt sig åt att en gammal, traditionsmättad institution skulle få uppleva en lika sällsynt som rättmätig 200-årshyllning på platsen för sina ärorika traditioner.
»Nekrolog» är det ju ej fråga om annat än beträffande Stockholms-Rörstrand. Till sin ekonomi hotad av inhemska och internationella förhållanden, som alla ytterst bottna i det efterfrediska merkantila världskriget, till sitt tomtområde gastkramad av runtom strypande stadsplaner, som omöjliggöra önskade och påbjudna utvidgningar och förändringar, tvingas ju visserligen den
åldriga moderfabriken i år att bryta upp från sin gamla boplats, men flyttar ned till sin 12-åriga dotter i Göteborg för att så att säga ha gemensamt hushåll med henne. A.-B. Rörstrands porslinsfabrik lever alltså kvar, men vad vi i 200 år menat med Rörstrand, det dör i år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
