Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Rörstrand 1726—1926. Några konturer. Av Arvid Bæckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arvid Bæckström
med nedläggandet av Stockholms-Rörstrand är ett innehållsrikt och märkligt kapitel till ända i svensk hantverks- och fabrikshistoria.
Under våren 1926 har grupp efter grupp av arbetare måst avskedas, allt färre och färre steg ha klapprat mot de gamla rullstensvägarna mellan fabrikshusen, allt färre och färre arbetare ha med den vanda svikten burit bräderna med halvfabrikaten på i rader. Det hela har med ett gripande vemod givit bilden av en stor organisation som vissnar och dör lem för lem. Flintugnen bränner ej mer, och maltunnorna stå stilla; lerorna ältas och beredas ej längre; drejning och svarvning ha stannat. Rågodsugnar, brännugnar, tunnelugnar — alla ha kallnat en efter en, och röken, som steg som en andedräkt sommar och vinter ur koniska pipor, har upphört att bolma. I laboratoriets gamla kryssvälvda häxkök, där glasyrer reddes efter arcana-recept, har blivit tyst, och tomheten gapar från hyllor, där burkarna stått i blänkande rader. I målarsalarna och i salarna där mönster trycktes på varan för hand eller maskin lyftes ej längre en hand till den sista dekoren. Och i den stora ljusgården packas ej mer för transport ut till väntande lastbilar.
Snart, om några år, då tomterna förvandlats, blir ej mer topografiskt minne kvar av platsens historia än några tomtbeteckningar såsom »Porslinsbruket», »Fajansen» m. fl. samt namnet »Rörstrandsgatan» — till dess denna gata döpes om.
Den ståtliga almen mitt på »borggården» står ännu kvar i ensamt majestät, sedan den andra stora almen ett stycke därifrån 1920 huggits ned; vårens sus har åter spelat i det gamla vårdträdet och lockat till lövning, säkert för sista gången. Och då malmklockan, som blev »guten i Stockholm af Ioh: Fahlsten år 1760» och alltsedan dess kallat så många generationer av duktiga hantverkare till ugnar, drejstolar och målarpenslar, för sista gången rör sin kläpp, och den stora porten, på vars utsida i monumental korthet står att läsa blott och bart RÖRSTRAND 1726, sakta slutes, då är därmed också till ända en på den platsen, alltsedan frihetstidens första skede, fullgjord 200-årig trotjänaregärning, som söker sin like i svensk odlings historia.
 |
| Fajanskakel från omkr. 1750 med det populära Rörstrandsmotivet à la chinoise: den döda fågeln, pilen och parasollen (av J. E. Rehn?). I Nationalmuseum. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
