Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - August Söderman. Några minnesord. Av Ture Rangström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
August Söderman
August Söderman.
der tönend bewegten Formen» och
behöva aldrig ordet som egentlig
förmedlare av konceptioner eller som nyckel
till tonens gåta. För dem år tonen sig
själv nog. Den musikaliske romantikern
åter härskar över en instinktiv värld av
mångfaldig dikterisk rikedom, som han
i benådade ögonblick, till och med i den
mest »homofona» sats, kan skänka
skiftande mänskligt liv. För honom är ordet
en nödvändighet. Och den känslans
kontrapunkt, som han genom ordet, melodien,
harmonien uttrycker, kan ofta äga en
konstfullhet, vilken i sin art icke
behöver stå tillbaka för den rikaste
musikaliska polyfoni. De två arterna kunna
svårligen jämföras — i grunden
väsensskilda mötas de heller aldrig annat än
undantagsvis i en och samma
tonsättares verk, och sannolikt är det en
överloppsgärning att klandra lyrikerns
bristande kontrapunkt eller kontrapunktikerns
bristande lyrik.
Samvävnaden av ord och ton i alla
dess nyanser, från visan till balladen,
uppenbarar i högsta potens just denna
409
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
