Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Operans spelår. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Operans spelar
Av Herman G lims t e dt
LATS, plats för de unga! —
yj / såsom Capulet sjunger i
»Ro-/ meo och Julia» — synes i rätt
V__’ hög grad vara en paroll under
den Forsellska operaledningen. Spelåret
inleddes bl. a. med »Martha» och
»Barberaren», där huvudroller innehades av
flera lovande debutanter. I andra
sammanhang, särskilt vid behandlingen av nya
verk eller märkligare repriser, blir det
tillfälle att uppmärksamma några av dessa
nyare namn.
Det första nyhetsprogrammet var
sammansatt av en modern »musikalisk komedi»
och två klassiska baletter. Maurice Ravel
är ej någon novus homo för vår
musikpublik. Från Konsertföreningens och
Kammarmusikföreningens vårsäsong är han oss
nu till och med personligen bekant, såsom
dirigent, respektive pianist. Mästaren till
sådana verk som stråkkvartetten,
pianosonatinen, den både i pianistisk och orkestral
sättning hörda Couperin-sviten och till en
del andra av orkester serverade
läckerbitar blev livligt hyllad.
Men hans enaktare, »L’Heure espagnole»,
som på tungrodd svenska döpts till
Seno-rans visittimme, blev inte långlivad. Ibland
får man en särskild stark känsla av hur
långt avståndet egentligen är mellan Paris
och Stockholm. Det är sant att operan
vid sin urpremiär 1911 på Opéra Comique
ej gjorde någon lycka, även om den redan
då blev beundrad inom en trängre krets.
Efter att ha getts i London, Newyork,
Chicago och Brüssel upplevde den
emellertid 1921 en repris i Paris, nu på Stora
operan, och vann enligt flera samstämmiga
vittnesbörd en betydande framgång; därtill
bidrog i sin mån också en mer fantasifull
iscensättning med en särskilt lovordad
dekoration av André Mare.
Före det första framförandet på parisisk
Ma urice Ravel.
lyrisk seen hade »L’Heure espagnole» getts
där såsom talpjäs, 1906 på Odéon.
Litteraturkännaren Emile Faguet bekände sig
road och drog sig inte för att jämföra
författaren, den inom litteraturen annars föga
kände Franc-Nohain, med La Fontaine.
Kritikern måste ha tänkt på fabeldiktarens
graciöst skabrösa versberättelser, vilkas
ämnen hämtats från sådana källor som
Decamerone och medeltidens franska
fa-bleauer.
Det är något betänkliga »visiter» som
Concepcion — vilkens namn knappast har
något med dogmen om conceptio
imma-culata att göra — bereder sig att ta emot
under en av de en gång i veckan
återkommande timmar, då Torquemada, hennes
435
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
