Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Isak Gustaf Clason. Av Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Isak Gustaf Clason. Medalj av Carl Milles. 1916.
Isak Gustaf Clason
Av Ragnar Josephson
IDENS UNGE SKALD
strövade på främmande
stigar, slog den ljudande
tamburinen och sjöng de
självmedvetna orden
Jag tröttar ingen utöver höva
Med tomma foster från drömmars hem;
Jag sjunger endast vad jag fått pröva
Med mina sinnen, de sunda fem.
Det var mer än en inledningssång till
en enskild diktsamling. Det var en
inledningssång till en hel generation; det
var det enkla och ljusa löftet om en
ny tid av fri natur och okonstlad
verklighetssans. Och detta löfte var givet i
Italien, i romantikens förlovade land, i
de förgångna tidernas och de svärmiska
drömmarnas eget hem. Det unga lejonet
29—Ord och Bild, jj:e årg.
ville övermodigt lyfta tassen mot den
gamla kulturen, mot antika
marmorsto-der och gotiska domer, och våga
språnget ut i den levande verkligheten.
Men det hejdade sig. Hotet var ofarligt.
Det var icke en brutal revolutionär, som
formulerat frihetssången, men en
aristokrat och en kulturmänniska. Snoilskys
konst följde väl alltid den realistiska
väg, han tidigt utstakat, men denna väg
förde honom aldrig bort från
kulturarvet. Hans dikt krossar inga klassiska
marmorstoder. Men den ger tvärtom den
historiska konsten nytt liv och plastisk
åskådlighet.
Den nya värld på gammal
kultur-grund, som Snoilsky byggde upp i ord,
byggde Isak Gustaf Clason i sten. Han
var den unge resenären i Italien och i
449
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
