Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Isak Gustaf Clason. Av Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ragnar Josephs on
Ade l s w är ds k a huset. 1889.
»Ingenting synes mera skadligt för
arkitekturens framsteg och upphöjande i
vår tid än bruket att nyttja härmade
och därföre bedrägliga materialer. Den
känsla av heder och ärlighet, som
utmärkte de gamla arkitekterna hörer
icke mera till dagens ordning. I dess
ställe hava vi fått en anda av högfärd,
ett fikande efter grannlåt, en onödig
anspråksfullhet, som driva oss att låta
saker synas andra och bättre än de i
själva verket äro. Därifrån härleder sig
det neddragande i smutsen av
Byggnadskonstens ädlaste rikaste former, som
utmärker vår tids byggnader och
dekoration, och som gör att katedralen,
domsalen, krogen och nipperboden
utstyras med samma i cement, kitt, järn
eller lera utförda former, som äro
uppfunna för stenen, marmorn eller bronsen.»
(Axel Nyström 1845). Detta är på
arkitektspråk en sund konstnärlig realism
gentemot tomheten och flärden i den
falska idealismen.
Så var alltså det teoretiska läget
under 1800-talets mitt, ehuru det praktiska
utförandet med synnerlig svårighet, om
ock visst icke utan varje framgång, sökte
452
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>