- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
463

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Isak Gustaf Clason. Av Ragnar Josephson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Isak Gust af Clason

och därmed med sig själv. Det är andra
krafter som jämte Clason lett detta
sökande, men han har själv alltid stått
i främsta ledet." I sådana
herrgårdsbyggnader som Haneberg i Södermanland
och Adelsnäs i Östergötland har han
givit sina uttryck åt sin svenska stil, en
på plan och massa mer än på
artikulerad indelning fotad stil, utgående från
det kära svenska 1600-talet, men helt
oakademiskt och fritt omgestaltat. Det är
även samma kärva anda, som talar ur
hans senaste stora verk,
Timmermansordens byggnad på Eriksbergshöjden i
Stockholm. I grupperingen av
byggnaden med dess huvudlänga och kraftiga
flyglar omslutande en borggård återgår
det svenska herresätets och stadspalatsets
stora grundackord, som det främst
anslagits av Jean de la Vallée och Tessin
d. ä. Men denna stomme har icke fått en
detalj- och ytbehandling som Clason tidigare
brukade giva sin klassicistiska arkitektur.
Det kultiverade byggnadsschemat är iklätt
en betydligt mer rustik dräkt, stormakts-

palatset har fått drag av medeltida
primitivitet. Clason har i dylika kraftfulla
byggnader med’ största framgång och i
vidare omfattning, än han tidigare avsåg,
tillämpat det visdomsord, han fällde i
sin 90-talsskrift om konturen och
massornas rätta fördelning och om faran av
den fördelning av fasaden som endast
tjänar att förminska intrycket av
byggnadens dimensioner. Det är fråga om
han någonsin tidigare nått fram till en
så på en gång helgjuten och svensk
kärnstil som i dessa sina sista verk.

Så skiftande i ali sin målmedvetna
fasthet, som Clasons stora produktion varit,
känner man till sist att den icke låter
sig helt inskrivas i några formler, så
som här försökts. Han satte som motto
över sin mandoms gärning: Ut desint
vires tamen est laudanda voluntas. Det
är blott härtill en sak att tillägga: att
krafterna aldrig sveko honom i
fullbordandet av denna vilja, viljan till ny svensk
byggnadskonst av frihet, sanning och
tradition.

463

Frånsidan av Milles’ medalj. 1916.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:59:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1926/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free