- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
473

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Damen med den lilla hunden. Av Anton Tjechov. Från ryskan av W. Söderhjelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Damen med den li lia hunden

När de sedan gingo ut, fanns det
ingen själ mer på molon, staden med
sina cypresser tycktes död, havet var
fortfarande oroligt och slog mot
stranden. En slup dansade på vågorna, och
skenet från en lykta gungade på dem.

De togo en droska och foro till
Ori-anda.

— Jag såg ditt tillnamn nyss därnere på
tavlan i hotellet, sade Gurov: von
Dide-riz. Ar din man tysk?

— Nej. Hans farfar var visst tysk,
men han är ortodox.

I Orianda satte de sig på en bänk,
icke långt från kyrkan, och betraktade
tigande havet. Man urskilde knappast
Jalta genom morgondimman. På bergens
spetsar hängde vita moln. Trädens
lövverk rörde sig icke, syrsorna sjöngo, och
havets entoniga, dova brus, som steg
hit upp, talade om den eviga sömn, som
väntar oss. Vid den tiden, då varken
Jalta eller Orianda funnos till, brusade
redan havet på detta sätt; och det skall
brusa lika likgiltigt och dovt, när vi icke
mera finnas. I denna fortvaro, i denna
likgiltighet för liv och död är måhända
innesluten underpanten på vår eviga
välfärd, på livets oavbrutna rörelse och på
den oavbrutna utvecklingen till
fullkomlighet.

Sittande vid sidan av denna unga
kvinna, som var så vacker i gryningens
klarhet, lugnad och tjusad av utsikten
över den fantastiska dekorationen —
havet, bergen, molnen, den vida himlen —
syntes det Gurov att i grunden, om man
rätt tänker efter, allt i denna värld är
vackert: allt utom våra tankar och
handlingar i de ögonblick, då vi glömma
varandets högsta mål och vår egen
mänskliga värdighet.

En man, troligen en vakt, närmade
sig dem, betraktade dem och fortsatte
sin väg. Till och med denna lilla detalj
tycktes mystisk och vacker. En ångbåt

med redan släckta lyktor, belyst av
morgonrodnaden, kom från Feodosia.

— Dagg på gräset, sade Anna
Ser-gejevna, brytande tystnaden.

— Ja. Det är tid att fara hem.

De återvände till staden.

Därefter möttes de alla eftermiddagar
på molon. De åto frukost och
middag tillsammans, promenerade,
beundrade havet. Anna Sergejevna beklagade
sig över sömnlöshet och hjärtklappning,
ställde alltid samma frågor till Gurov,
oroad antingen av svartsjuka eller av
fruktan att han icke aktade henne tillräckligt.
Ofta, när det i parken eller skvären icke
fanns någon människa, drog han henne
till sig och kysste henne lidelsefullt.
Denna fullständiga sysslolöshet, dessa kyssar
mitt på ljusa dagen, åtföljda av en skygg
blick, fruktan att bli sedd, värmen,
doften från havet, det ständiga kommandet
och gåendet av utpyntade, sysslolösa,
mätta människor, hade helt och hållet
upplivat honom. Han sade Anna
Sergejevna huru vacker och förförisk hon var,
han visade sig otåligt förälskad och
lämnade henne icke en minut. Hon å sin
sida försjönk ofta i tankar, bad honom
oupphörligt bekänna ifall han icke
högaktade henne, icke älskade henne och
betraktade henne som en kvinna lik
alla andra.

Nästan varje dag gjorde de sent på
kvällen en utflykt i stadens omgivningar,
till Orianda eller till kaskaderna. Denna
aftonpromenad utföll alltid väl, och
deras intryck förblevo oföränderligt sköna
och härliga.

De väntade att mannen skulle anlända,
men Anna Sergejevna fick ett brev från
honom, meddelande att han hade ont i
ögonen och bedjande henne komma hem
fortast möjligt; hon gjorde sig skyndsamt
i ordning att avresa.

Hon for bort i vagn, och han följde
henne. De åkte en hel dag. Då hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:59:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1926/0521.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free