- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
475

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Damen med den lilla hunden. Av Anton Tjechov. Från ryskan av W. Söderhjelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Damen med den lilla hunden

erinring förblev allting tydligt, som om
han skilts från henne kvällen förut. Och
hågkomsterna trädde fram allt starkare.
Vare sig han i sitt arbetsrum i kvällens
stillhet hörde barnen läsa sina läxor, eller
någon sjöng, eller han hörde musik i en
restaurant, eller vinden sucka i
kakelugnen — plötsligt steg alltsammans upp i
hans minne: det som hänt på molon, den
svala morgonen med dimman över
bergen, båten från Feodosia, kyssarna. Han
gick länge av och an i sitt rum och
mindes och smålog, och sedan
förvandlade sig minnena till drömmerier och
i hans fantasi blandade sig det förflutna
med framtiden. Han såg icke Anna
Sergejevna i drömmen, men hon följde
honom överallt såsom hans skugga. När
han slöt ögonen, såg han henne som
om hon varit närvarande; men hon
tycktes ännu yngre, vackrare och
ömmare än i verkligheten, och själv tyckte
han sig mycket bättre än han varit där,
i Jalta. Om kvällen mötte han Anna
Sergejevnas blickar i sitt bibliotek, från
böckerna, i kaminen, i alla vrår; han
hörde hennes andedräkt, det smekande
fraset av hennes klänning. På gatan
följde han kvinnorna med ögonen,
sökande efter en som liknade henne.

Han erfor ett mäktigt behov att
anförtro någon sina minnen, men hemma
kunde han ju icke tala om sin kärlek,
och utanför hemmet hade han ingen att
meddela sig med: sina hyresgäster och
sina kolleger i banken kunde han icke
förtro sig åt. För resten — vad skulle
han säga dem? Hade han verkligen älskat
denna gång? Hade det i hans förhållande
till Anna Sergejevna funnits någonting
vackert, poetiskt, uppbyggligt eller ens
intressant? Han måste inskränka sig till
att i svävande ordalag tala om kvinnorna;
ingen anade varom det var fråga, endast
hans hustru rynkade sina svarta
ögonbryn och sade:

■— Denna roll av inbilsk narr passar
dig inte alis, Dimitri.

En kväll, då han kom ut från
Medicinska klubben tillsammans med en
medspelare, en ämbetsman, kunde han inte
hålla sig utan sade:

— Om ni visste, med vilken
förtjusande kvinna jag gjorde bekantskap i
Jalta!

Ämbetsmannen satte sig i en
åkar-släde och begynte köra i väg, men vände
sig plötsligt om och ropade:

— Dmitri Dmitritj!

— Vad då?

— Ni hade rätt nyss, stören var inte
färsk!

Dessa så ytterst banala ord förargade
Gurov, han visste inte varför. De tycktes
honom oerhört grova och förnedrande.
Vilka råa seder, vilka, människor! Vilka
meningslösa nätter, vilka tomma och
intetsägande dagar! Rasande hasardspel,
fråsseri, dryckenskap, och alltid samma
samtal om samma ämnen. Onyttiga
angelägenheter och enformigt prat
upptaga den bästa delen av tiden, den bästa
kraften, och slutligen blir det intet annat
kvar än ett ändamålslöst avtrubbat liv,
vilket man ej kan undgå eller fly bort
ifrån — som om man vore instängd i
ett dårhus eller ett fängelse.

I förargelsen kunde Gurov icke få
en blund i sina ögon på hela natten,
och dagen därpå hade han ont i
huvudet. De följande nätterna sov han också
dåligt, han tillbragte dem med att sitta
på sin bädd och fundera eller med att
mäta rummet från vrå till vrå. Allt tråkade
ut honom, hans barn, hans bank, han
hade ingen lust att gå någonstädes eller
att tala om någonting.

I december, vid helgen, sade han till
sin hustru att han måste fara till
Petersburg för att lägga sig ut för en ung
man, och han begav sig till S. Varför?
Det visste han icke själv. Han hade

475

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 25 04:08:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1926/0523.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free