- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
496

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Anders Österlings lyrik. Av Sten Selander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sten Selander

patos som denna diktart kräver, utan verka
åtminstone på mig lätt en smula lösa och
oklara. Och av samma skäl når han högst,
när hans dikt endast direkt avspeglar en
stund ur hans liv eller ett stycke av världen
omkring honom. Att han ger sitt bästa i de på
ett eller annat sätt beskrivande dikterna
beror inte bara på att hans öga för den yttre
verkligheten är så utomordentligt skarpt och
känsligt; i minst lika hög grad orsakas det av
att han i dem mer än eljest lägger in hela sin
rika, varma och levande personlighet. Det
är som om något slags blyghet hindrade
honom att visa sig riktigt sådan han är i den
mer jag-betonade lyriken; här kan ännu hans
ungdoms symbolistiska syn på dikten spöka,
och det blir ofta alltför mycket skalden
och allför litet människan som talar. Först
då han fått söka skydd bakom något han
skildrar, ett landskap eller ett minne, vill
och vågar han fritt utveckla alla de sidor av
sitt väsen som ge hans bästa dikter en
sådan säregen och oemotståndlig charm:
den försynta ömheten, det luftiga behaget
och den halvt vemodiga, halvt spjuveraktiga
humorn.

»Idyllernas bok», som ju nästan
uteslutande rymmer dikter av detta slag, tycks mig
också givet vara Österlings mest helgjutna
och personliga diktsamling; och om jag
inte missminner mig, har han även själv

någon gång sagt sig sätta den högst inom
sin produktion. Den ton, han anslagit här
och i de likartade delarna av »De sju
strängarna», är det rikaste och mest
egenartade tillskott, varmed hans generation
riktat den svenska diktens stora symfoni.
Hur stark genklang den vunnit hos alla
dem som älska svensk lyrik, märks kanske
bäst på att man så ofta hör den återljuda
i yngre skalders dikter; varken Gunnar
Silfverstolpe, Gabriel Jönsson eller Berit
Spong, för att endast nämna ett par namn,
skulle ha givit sina dikter den form, de
nu fått, om de inte läst »Idyllernas bok».

Det är ju alltid svårt att spå; men det
skulle förvåna, om inte Österling för
kommande generationer i främsta rummet skulle
stå som idyllens obestridde mästare inom
vår litteratur efter Bellman. I fantasiens
land finnas många slag av både byggmästare
och byggnader — katedraler och slott,
hyreskaserner och guldkrogar. Och säkert
fylls inte den minsta uppgiften av den som
likt Österling bygger gårdar, där människor
kunna bo och trivas i vardagslag, där
äppelblommen snöar över taken och sädesfältens
sus nynnar i ljusa sommarnätter — men
där också humorns salta havsvind spelar
in genom öppna fönster och den eviga
rymdens stjärnor speglas i brunnen på
gårdsplanen.

Vignetten ur Einar Forseths teckningar till »Bäckahästen» (1918).

496

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:59:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1926/0544.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free