Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Fattigdomens Höga visa. Av Lisa Lundh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fattigdomens Höga visa
Men på bergets högsta topp stod
Madonna Fattigdom. Och vid det att
hon såg dem stiga uppåt emot henne
med en så spänstig styrka, att det
tycktes som vandrade de icke utan flöge,
förundrade hon sig och sade: »Vilka äro
väl dessa, som sväva likasom en sky
och bäras av vingar likt duvorna, då de
söka mina fönster?» I samma stund kom
till hennes öra en röst, vilken sade:
»Frukta icke, du dotter av Gud, ty dessa
äro säd, vilken Herren har välsignat,
och han har utvalt dem till en kärlek
utan fläck.» Då reste sig Madonna
Fattigdom, och hon gick dem till mötes,
välsignade dem och sade: »Vi haven I
kommit hit, bröder, och vi haven I
skyndat med en slik snabbhet ur eländets
dal till barmhärtighetens berg? Eller
söken I mig? Sen, jag är fattig och
föraktad, jag är slagen av vädren, och jag
är i mycken bedrövelse, ty ingen är
som tröstar mig.»
Då upplät Den Salige Franciscus sin
mun och talade till henne, sägande:
»Vi komma till dig, Madonna, och vi
bönfalla dig att du täckes emottaga oss i
frid. Vi åstunda att vara tjänare åt
dygdernas Herre, ty han är Ärones Konung.
Och vi hava hört och jämväl själva
förnummit, att du är dygdernas Drottning.
Fördenskull böja vi nu våra knän inför
dig och bedja dig ödmjukligen, att du
värdigas vara med oss, alldenstund du
är vägen som leder till Ärones Konung,
såsom du var hans egen väg, då han
förnedrade sig och nedsteg ifrån
Himmelens höjd för att komma till dem som
vandrade i mörkret och bodde i
Dödsskuggans dal.
Vi veta i sanning, att riket är ditt
och makten. Du tronar över dygderna,
ty konungarnas Konung har utvalt dig
till sin Drottning och Härskarinna. Råder
det frid emellan dig och oss, då kunna
vi förvisso varda frälsta. Ty den som
återlöste oss igenom dig, han vill ock
emottaga oss för din skull. I sanning,
han är konungarnas Konung och alla
herrars Herre. Och han åstundade att
äga din skönhet, han som var Konung
i sitt hus, vilket är Himmelen, och
härlig och rik i sitt konungadöme.
Fördenskull övergav han sitt gemak och sin
arvedel och kom hit ned för att
uppsöka dig.
Ja, stor är din värdighet och utan like
din höghet, då Änglarnas Konung kom
för att uppsöka dig på den låga jorden,
där du dvaldes i smuts och dy och bodde
i dödens skugga. I de dagarna var du
i sanning övermåttan förhatlig för
jordens bebyggare. De flydde dig och
jagade bort dig ifrån sin dörr. Men alla
herrars Herre kom. Och han tog dig
till sig och lyfte upp ditt anlete inför
alla folks åsyn. Såsom vore du fager och
ädelboren och skön att skåda till, så
smyckade han dig. Han krönte ditt
huvud med härlighetens krona och
upphöjde dig högt ovan skyarnas höjd. Och
ehuruväl ännu många äro som hata dig,
emedan de icke känna dig och icke
fatta din dygd och ditt majestät,
förlorar du likvisst intet därpå. Ty du bor
på Guds höga heliga berg, och Kristi
ovanskliga ära omsluter dig.
Fördenskull älskade Den Högste
Faderns Son din skönhet och ditt sinnes
adel, att han städse fann och besannade,
att du var honom lyckosam. Innan
han hade nedstigit till jorden ifrån
Ljusets värld, tillredde du åt honom ett
passande vilorum, ett härskarsäte på
vilket han kunde taga sin plats och en
värdig bädd att vila uti, nämligen Den
Förhärligade Mön Marias rena sköte.
1 Man jämföre Dante, Paradiset, sång XI:
. . . för sådan mö, som ingen ann’ fördrog,
men alla helst likt döden utestängde.
(Aline Pippings övers.)
517
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
