Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Fattigdomens Höga visa. Av Lisa Lundh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lisa Lit, ii dh
Och knappast var han född till världen,
förrän du trofast uppsökte honom, på
det att han måtte vila i din famn och
icke i fåfänglig yppighets armar. Så
fann du åt honom en plats efter hans
behag. Och Den Saliga Jungfrun lade
honom i djurens krubba, ty hon hade
icke annan plats att lägga honom uppå,
enligt Evangelisten.
Sammalunda ledsagade du honom
beständigt under alla de år, i vilka han
vart sedd på jorden och levde
tillsammans med de skapade varelserna i
världen. Och ehuru rävarna hava kulor och
fåglarna hava nästen, i vilka de kunna
föda sina ungar, hade Jesus Kristus ingen
plats, där han kunde luta sitt huvud. I
forntiden hade han upplåtit profeternas
mun och rört deras tunga. Men i de
dagarna upplät han sin egen mun, och
ibland de ord, vilka utgingo därur, voro
ock sådana med vilka han prisade dig,
sägande: »Saliga äro de som äro fattiga i
anden, ty dem hörer Himmelriket till».
Och i den tiden, då han vandrade på
jorden och predikade för människorna, ville
han hava några vittnen som kunde vittna
om honom till människosläktets frälsning.
Dock utvalde han icke därtill de rike
och köpmännen, utan han utvalde en
handfull fattiga fiskare. Men detta gjorde
han för att klarligen ådagalägga sin vilja,
att du skulle varda älskad av alla. Ty
så högt skattade han dig själv.
Och till sist, på det att din godhet
och härlighet måtte vara uppenbar för
alla och på det att en var måtte
förnimma, hurusom du är alla dygders
moder och hurusom ingen dygd är
värd att nämnas utom i dig samt
hurusom ditt rike icke är av denna
världen utan av Höjden, till allra sist,
säger jag, stod du allena kvar vid
Ärones Konungs sida, ehuru många
övergåvo honom. Icke för ett ögonblick vek
du ifrån honom, o allratrognaste brud
och ljuvaste älskarinna. Nej, då du
varseblev, att alla föraktade honom, tryckte
du dig allenast innerligare intill honom.
Förvisso hade han varit mindre föraktad,
därest du icke hade varit med honom.
Men du var med honom, då
fariséerna smädade honom, då
översteprästerna skymfade honom. Du var med
honom, då man begabbade honom,
kind-pustade honom och slog hans huvud med
rön, då man spottade på honom och
gisslade honom. Han, som borde aktas
och äras av alla, begabbades och
försmädades av alla. Och du allena
vederkvickte honom. Du var honom trogen
intill döden, ja, intill korsets död, då
han, utplundrad och avklädd, utbredde
sin famn, medan hans händer och hans
fötter voro genomstungna av spikar.
Allenast du var med honom, och ingen
härlighet skönjdes i honom förutom din
fattiga härlighet.
Då han på sistone uppfor till
Himmelen, kvarlämnade han dig och lade i dina
händer ett insegel, på det att alla de,
vilka åstunda att komma till Evighetens
rike, skola först komma till dig och
åstunda att äga dig och att genom dig
ingå i det riket. Ty därest de icke äro
tecknade med ditt märke, kunna de aldrig
komma därin.
Därföre, Madonna, misskunda dig över
oss och märk oss med din äras märke.
Vem är väl så loj, så dåraktig och
så ovis, att han icke av hela sitt hjärta
älskar dig, vilken är utvald av alla
herrars Herre evinnerligen ? Vem är, som
icke ärar dig, vilken är smyckad med
så stor ära av Honom, som alla dygder
i Himmelriket tillbedja? Vem är, som
icke frivilligt böjer sina knän i under-
1 Man jämföre Dante, Paradiset, sång XI:
... då Maria nedanför blev kvar,
hon fick med Kristus upp på korset stiga.
(Aline Pippings övers)
518
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
