Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Fattigdomens Höga visa. Av Lisa Lundh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fattigdomens Höga visa
dånig hyllning inför dig, vilken
Härlighetens Konung böjde sig inför i
ödmjukhet, vandrade tillsammans med som en
vän och som en make och höll sig intill
med ett kärleksfullt hjärta? Ty bedja vi
dig i vår nöd, Madonna, för din Herres
skull bedja vi dig, att du icke måtte
försmå våra böner. Fräls oss i vår våda,
för Jesu Kristi kärleks skull, du ärorika,
du evigt välsignade!»
Vid Den Salige Francisci ord gladdes
Madonna Fattigdoms hjärta, så att det
begynte att skälva i hennes bröst.
Hennes anlete förklarades, och hon svarade
och sade med mild stämma: »Mina
älskade bröder och söner, jag lovar att
komma till Eder, ty sen, genom Eder
skola många varda vunna åt mig.» Därpå
omfamnade hon dem alla och kysste
deras pannor med fridens kyss.
Men igenom Den Salige Franciscus
välvde en bölja av stark fröjd, så att
det tycktes honom att hans hjärta ville
brista och han finge dö. Och han begynte
att prisa och tacka Gud, Den Högste,
ropande med hög röst ur sin andes
innersta djup: »Loven Herren, alla I
utvalda, lovsjungen Herren Gud. Tacken
honom, ty han är god, och hans nåd
varar evinnerligen.»
Och de stego ned ifrån berget, förande
emellan sig Madonna Fattigdom med
mycken höviskhet.1 Och det var vid den
sjunde timmen. Dock var timglaset ännu
icke mera än till hälften utrunnet.
Då de voro framkomna till det stället
där de bodde, sade Madonna Fattigdom:
;;’Bringen mig vatten, att jag må två
mig, och ett handkläde, att jag må torka
mig». Strax buro de till henne ett halvt
käril av lera med vatten uti, ty de ägde
1 Man jämföre Dante, Paradiset, sång XI:
På vandring läraren och fadern går
med makan sedan, följd av denna skara.
(Aline Pippings övers.)
intet helt, som de kunde fylla. Och då
de hade begjutit hennes framräckta
händer med vattnet, sågo de sig om efter
ett torkkläde, men de funno intet. Då
avdrog en av dem manteln, vilken han
var iklädd, och räckte den åt henne, så
att hon kunde torka sina händer.
Därefter förde de henne till
måltidsbordet, vilket hade blivit tillrett under
tiden. Då sporde Madonna Fattigdom:
»Haven I icke den minsta droppe vin?»
Men de svarade: »Nej, Drottning. Var
icke människans spis av begynnelsen
vatten och bröd?»
Då de hade ätit och druckit, förde de
henne till ett viloläger, där hon kunde
utsträcka sina lemmar. Men bädden, som
de bjödo henne, var blotta marken, och
hon var trött. Därför sade Madonna
Fattigdom till dem: »Bringen mig en
kudde att lägga under mitt huvud.»
Strax bragte de henne en sten och lade
den under hennes huvud. Då insomnade
hon på stunden i en kysk och stilla
slummer.
Icke länge sov Madonna Fattigdom,
förrän hon stod upp ifrån sitt läger och
bjöd att man skulle visa henne klostret,
vilket skulle bliva hennes hemvist. Då
förde de henne till en kulle i nejden,
varifrån man kunde skåda ut över hela
landet, och de sade: »Detta är vårt
kloster, Madonna.»
Men hon befallde dem alla att sätta sig
ned i gräset invid hennes fötter. Så
talade hon till dem Livets ord. »Mina
älskade», sade hon, »saliga äro de vilka
i förskingringens dagar akta de jordiska
ägodelarna för intet, ty de skola
sannerligen smaka, huru mild och ljuvlig
Herren är. Han allena är den rätta
vägen till Himmelriket och underpanten
på de eviga skatterna och Salighetens
försmak på jorden.»
Och Madonna Fattigdom välsignade
de första minoriterna i världen, där de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
