- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
526

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Den svenska järnhanteringens historia. Till Fr. Kjellbergs relieffris på Järnkontorets byggnad i Stockholm. Av Sixten Rönnow

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sixten Rönnoiv

nuel Swedenborg, den framstående
bergsmannen Anton von Svab, kemisten och
mineralogen Joh. Gottschalk Walerius,
bergsrådet och samlaren frih. Daniel
Tilas, den kände bergsvetenskapsmannen
Sven Rinman, de stora kemisterna och
naturforskarna Torbern Olof Bergman,
Carl Vilhelm Schéele och Jöns Jacob
Berzelius, bruksmannen och kemisten
Johan Gottlieb Gahn, bergsmekanikern
och kanalbyggaren Erik Nordevall samt
den mångsidige forskaren prof. Nils
Gabriel Sefström. Raden av medaljonger
fortsättes i trappuppgången och stora
salen med ytterligare 14 märkesmän,
bl. a. det svenska ångbåtsbyggeriets
fader Samuel Owen. ■— Medan
porträttmedaljongerna i undervåningens muryta
äro lätta att studera från gatan, faller
sig detta svårare med relieffrisen uppe
under taklisten. De scener ur svenska
järnhanteringens historia, som där
förekomma och som avse att i korta och
översiktliga drag visa densammas
utveckling från forntiden till 1800-talets
mitt, äro emellertid ur flera synpunkter
väl värda ett närmare studium än ett
flyktigt förbipasserande där nedanför
kan tillåta. I det följande skola vi med
hjälp av en serie fotografiska
reproduktioner få tillfälle att nogare granska
detta troligen i hela världen unika och
hittills orättvist förbisedda bildverk.

Den svenska skulpturens historia
under 1800-talet företer bilden av en lugn
och enhetlig utveckling, fredad av
konstakademiens hägn, på den stadiga
grundval, som vid seklets ingång hade lagts
genom Johan Tobias Sergels mogna, av
nyantikens ideal behärskade skulpturstil.
Den novantika stilriktningen med dess
akademiskt stränga fordringar på en
idealplastik av »edle Einfalt und stille
Grösse» i formgivning och
ämnesinnehåll behärskade helt Göthe och Byström,
Sergels närmaste efterträdare i profes-

sorsbefattningen vid Konsthögskolan;
men med Fogelbergs nordiska gudar
inkom en ny motivkrets, den
fornnordiska, framsprungen på romanticismens
yppiga mark och närmast inspirerad av
»göternas» litterära program. Hans
stil-givning var dock till en början helt
formad efter den klassiska andans anspråk,
»grekisk», men i hans senare verk,
mo-numentalstoderna m. fl., märkes ett
strävande bort-från-antiken, som tar sig
uttryck i figurställningarnas mer
rörelserika, dramatiska anda. Qvarnström och
Molin fullfölja Fogelbergs götiska linje,
och de fortsätta även, särskilt Molin,
den dramaticerande rörelselinjen,
sökandet efter stegrad rytmik i figurschema
och motiv, Qvarnströms »Iduna
bortrövas av jätten Tjasse» t. ex. Med
Molins »Bältespännare» är toppunkten
nådd, här spränger det våldsamt
dramatiska i innehållet alla klassicitetens linjer
för en hög och lugn idealplastisk
formgivning. Qvarnström var en stillsammare
natur än Molin, och hans skulpturstil
förenar lyckligt det nyklassiska,
thor-valdsenska lugnet med den fornnordiska
forcen. Man möter bland hans verk en
ny motivkrets, den lyriskt-sentimentala,
som nu vid århundradets mitt
uppkommer och som utan särskild litterär
förevändning avbildar gossar, ynglingar,
ibland flickor, i känslosamma, ofta
genre-artade ställningar, »Fiskargosse på Capri»
o. a. Detta innebar en hälsosam
återgång till direkt studium av naturen och
en frigörelse från tvånget av det
traditionsbundna antikefterbildandet. Molins
efterträdare som professor i teckning
och skulptur vid Konstakademien blev
1873 Johan Frithiof Kjellberg, född i
Jönköping 1836, död i Stockholm 1885.
Denne hade under läroåren varit ett av
akademiens skötebarn — han var
favoritelev både hos Qvarnström och Molin
— och gav under sin utländska stipen-

526

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 25 04:08:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1926/0578.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free