- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
527

(1892-1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den svenska järnhanteringens historia

dieresa 1860—67 de största
förhoppningar med sina hitskickade verk
»Gossar som hoppa bock», relieffris i gips,
och »Faun lekande med sin lille
broder», grupp i gips, senare marmor.
Dessa ungdomsverk, båda nu i
Nationalmuseum, äga en omedelbar friskhet,
som hans senare arbeten sakna. Hans
tidigare skulpturstil ansluter sig i form
och uppfattning nära till Qvarnströms
och utmärkes av enkel naturlighet och
lugn saklighet, ofta i förening med ett
godmodigt och skämtsamt drag. Med
tiden fick hans formgivning en något
torr stränghet (Linnéstoden i
Humlegården). Oftast visar han sin älskvärdaste
sida i skisser och utkast. Endast mycket
sällan kommo dessa till utförande i äkta
material — typiskt för tidens
konstförhållanden är, att av hans till 1878
utförda 140 verk blott 5 hade utförts i
marmor, alla de andra i gips, cement
eller lera. Den svenska skulpturen hade
pä 1870-talet kommit in i en
återvändsgränd, och det var verkligen av nöden,
att Börjeson och Per Hasselberg något
årtionde senare öppnade nya perspektiv
för densammas vidare utveckling.

Då herrar fullmäktige i Järnkontoret
under ordförandeskap av generaldirektör
C. O. Troilius vid ett sammanträde i
okt. 1873 beslöto, »att till
åstadkommande av större prydlighet finge under
taklisten å den nya byggnaden
anbringas en fris, upptagande atbildningar ur
jernhandteringens historia, hvarföre
kostnaden, som i det ursprungliga förslaget
ej blifvit beräknad, komme att uppgå till
2- à 3,000 riksdaler», var det naturligt,
att uppdraget till frisens utförande skulle
anförtros den då nyutnämnde
skulpturprofessorn Fr. Kjellberg. Dettä uppdrag
var något egenartat och innebar en
konstnärlig uppgift av dittills enastående slag
inom svensk skulptur. Nyklassicismens
nära hundraåriga envälde inom bygg-

nadskonsten hade kommit den
dekorativa, mursmyckande plastiken att
förtvina. Först vid 1800-talets mitt kom denna
åter till heders i och med färdigställandet
av Nationalmuseibyggnadens fasad, som
Molin och Qvarnström prydde icke blott
med inkrusteringar och reliefer, utan
även med byster och statyer. F. W.
Scholander, tidens bäste arkitekt, var
däremot sparsam i sin murdekor, och i
sitt ursprungliga förslag till
Järnkontorsbyggnad hade Ax. Kumlien icke
medtagit någon över hela byggnaden
fortlöpande relieffris — förslaget kom, som
antytts, från Järnkontorets styrelse, vilken
också bestämde ämnet. Tiden var den
vaknande naturalismens; målarna inom
den ledande »düsseldorfskolan» hade
börjat uppta vardagslivet, »genren», till
konstnärlig behandling, och de sökte
därvid uppnå en natursann, men städad och
välklädd realism. Skulpturen, mer
idealbe-tonad som konstart, hade ännu icke följt
den nya motivriktningen. Nu fick dock
prof. Kjellberg ett uppdrag, som helt
föll i den naturavbildande riktningens
anda. Han var icke ovan vid dekorativa
uppgifter, tvärtom hade han, liksom
Qvarnström, utfört ett flertal sådana. Men
det förelagda ämnet hade ett så
säreget, ovanligt innehåll och fordrade t. o. m.
särskilda specialstudier, att han
säkerligen kände en viss tvekan och rådvillhet
inför uppgiften. Järnhanteringens historia
innefattar en sådan mängd skiftande och
olikartade arbetsprocedurer på
gruvdriftens och järnförädlingens område —
arbetsmetoder som för övrigt till stor del
äro blott obetydligt kända av oss — att
en något så när fullständig framställning
därav i reliefscener skulle fordra icke
bara ett hus, som Järnkontorets, utan
minst ett helt kvarter. Vid valet av
motiv till de olika reliefscenerna rådfrågade
Kjellberg först och främst den
illustrerade tekniska litteratur, som kunde kom-

527

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 23 04:56:01 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1926/0579.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free