Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Den svenska järnhanteringens historia. Till Fr. Kjellbergs relieffris på Järnkontorets byggnad i Stockholm. Av Sixten Rönnow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sixten Rönnoiv
ma i fråga. Särskilt anlitade han
planscherna till Rinmans verk
»Bergwerks-lexicon» och »Afhandling rörande
mecha-niquen»; även mindre bergshistoriska
skrifter kommo till användning. Han hade
troligen också tillfälle till personliga
besök ute vid bruk och järnverk. Som vanligt
vid sina arbeten gjorde han först tecknade
skisser, och man kan efter dessa, som
nu finnas i Nationalmuseum, följa hans
bearbetning av motiven. Han indelade
sin fris i 29 skilda fält, som vart och ett
visar någon seen ur järnhanteringens
historia i Sverige. Scenerna äro, som
man kan förstå, ordnade i kronologisk
följd alltefter utvecklingen och kunna
sammanföras i fyra huvudavdelningar.
Varje avdelning behandlar malmbrytning
och järnframställning inom en viss
bestämd tidsepok. Frisen sträcker sig
under taklisten utmed husets två sidor och
är icke mindre än 57,5 meter lång.
Framställningen tager sin början på
högra hörnet av fasaden mot
Kungsträdgården, närmast Enskilda bankens
byggnad. Den första avdelningen,
omfattande tre relieffalt, avser att skildra
järnhanteringens ursprungliga, primitiva
skede i vårt land. Råvaran var den i
de flesta landsdelar rikt förekommande
järnmalm, som under tidernas lopp
avsatt sig i form av klumpar, kakor och
korn ur grundvattnet i myrar och sjöar.
Den gamla svenska tillverkningen av
myrjärn, vilket tidigt i handeln fick
namnet »osmund» eller osmundjärn, var en
uråldrig näring, som hade karaktären av
hantverk eller primitiv industri. Professor
N. G. Sefström antog 1845, att
osmunds-tillverkningen »hitkommit från Asien med
Odin», men den nutida forskningen vet
intet med visshet om dess uppkomst och
äldre historia. De äldsta smältugnarna
voro låga, öppna ugnar,kallades »blästror»
eller »källingar» (käringar) och formades
i gropar genom isättning av stenar. Se-
dan myrmalmen, »örcket», lagts på ett
glödande vedlager i ugnen, försiggick
smältningen med tillhjälp av vinden och
senare med hjälp av handbälgar, pustar,
av enkel konstruktion. An i dag kan
man i skogstrakter finna slagghögar och
rester av de små myrugnarna, som
under seklens lopp blivit övervuxna. Under
forntiden och medeltiden var
osmunds-tillverkningen, varvid senare även
bergmalm och ur bergmalm framställt
tackjärn kommo till användning, av stor
betydelse för vårt land. Enligt skilda
litterära källors vittnesbörd exporterades då
osmundsjärn i betydlig utsträckning från
Sverige till grannländerna. Det i de
norska och isländska fornålderssagorna
omtalade »Järnbäraland» åsyftade, enligt
nyare forskningar av prof. S. Tunberg,
vissa trakter i mellersta och västra
Dalarne, vars befolkning, »järnbärarna»,
tillverkade och utförde osmundsjärn till
Norge. Under såväl äldre som yngre
medeltiden var järnutförseln livlig från
Småland och Blekinge till norra
Tyskland (Lübeck, Danzig), där
osmundsjär-net vidare bearbetades till ämnesjärn för
tråd och verktyg.
Frisens första relieffalt, bild 1, visar
hur malmen uppgräves ute på en myr
av två män, försedda med spadar.
Myrmalmen upptogs om våren, då tjälen
gått ur marken, lades att torka under
sommaren och fördes därefter till
myrugnen att smältas. Först måste den dock
1. Up p gräv n ing a v my r m a 17)1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
