Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Den svenska järnhanteringens historia. Till Fr. Kjellbergs relieffris på Järnkontorets byggnad i Stockholm. Av Sixten Rönnow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska järnhanteringens historia
2. Blästerugn i Dalarne för o smundjär nfr amställning.
rostas, d. v. s. upphettas under
lufttillträde. Rostningen är en vid
järnframställningen vanlig procedur, som
uppluckrar malmen och befriar den från
vissa oarter. På bild 2 synes rostningen
försiggå till vänster: på ett underlag av
glödande stockar ligger en hög
rökbol-mande malm, och en man sköter med
ett spett röstningens fortgång. I mitten
ligger själva ugnen, där smältningen
försiggår. Den murade ugnspipan är
utåt beklädd med ett verk av
knuttimrade stockar, och ur den runda
öppningen slår lågan upp. Till bränsle
användes ved, som lades i ugnen och kolades.
Det nödiga blästerverket utgöres av ett
par enkla blåsbälgar, som drivas av ett
trampverk. Detta trampverk skötes av
den bredvidstående kvinnan, som
samtidigt stickar strumpor, sålunda idog både
till hand och fot. Smältningen, kemiskt
sett en reduktions- och
kolbindningspro-cess, pågick några timmar åt gången,
slaggen avrann genom ett hål nere vid ena
sidan, varefter det erhållna järnstycket,
»smältan», upptogs ur ugnen. Proceduren
var i jämförelse med
senarejärnförädlings-sätt tidsödande och mycket
bränsleslu-kande. Smältan, en blandning av mjukt
järn och stål, klövs sedan, medan den
ännu var varm, med en yxa, dock så
att styckena hängde ihop vid ena
kanten — härigenom fick den en form
lämplig för transport på hästrygg genom
klövjning. De två männen till höger på
34—Ord och Bild, jj:e årg.
samma bild äro tydligen sysselsatta med
klyvande av smältor, ehuru konstnären
här delvis missuppfattat sin källa, en
teckning i bergmästare Lars Schultzes
1732 nedskrivna och till Bergskollegium
inskickade relation om »Myrugnar eller
såkallade Blästerwerk uti östra och wästra
Dahleorterna brukelige». Den avbildade
smältugnen är sålunda av relativt sen och
utvecklad konstruktion. Sjö- och
myr-järnsframställningen bibehöll sig
nämligen till sen tid, till fram mot 1800-talets
mitt och slut, i vissa landsändar, såsom
Dalarne, Norrland och Småland. Det
framställda järnet var direkt smidbart,
men orent och slaggrikt, varför det i
regel underkastades »färskning», d. v. s.
upphettning och bearbetning i en
smideshärd. Nästa fält, bild 3, visar
interiören av en osmundssmedja, i vilken
järnsmältorna färskas och utsmidas med
en handslägga, sådan som smeden till
höger håller, och därefter sönderhuggas
till små järnstycken. Dessa kallades os-
3. Färskning av myr järn i
v s mun ds s m e dj a.
529
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
