Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Den svenska järnhanteringens historia. Till Fr. Kjellbergs relieffris på Järnkontorets byggnad i Stockholm. Av Sixten Rönnow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska järnhanteringens historia
9—io. I en masugns »rådstuga-»: s l a ggt ap p nin g och vägning
av t ackjärns-Dgal t ar».
smältsmedja med en tyskhärd och
stångjärnshammare till uträckning av
smältstyckena. Till höger bearbetar, »bryter»,
en smed med ett spett järnet i den
öppna härden, medan en annan till
vänster uträcker ett smältstycke under
hammaren. Denna hammare, en s. k.
stjärthammare, drives av vattenhjulet
längst till höger — ett misstag av
konstnären, ty vid
stångjärnstillverkningen användes smält- och räckhammare
av tyngre, kraftigare konstruktion, mest
brösthammare. De mindre svans- eller
stjärthamrarna begagnades däremot till
klenare smide, som knipphammare till
uträckning av ämnesjärn samt till
spiksmide o. dyl. Den äldsta
hammarsmedjan i Sverige omtalas 14.66 (Forsvik i
Västergötland), men det är Gustaf Vasa
som har den största förtjänsten av
ham-marsmidets inrättande och organisation
här. Han inkallade smidesduktiga tyskar,
som kunde lära de svenska
bergsmännen härdfärskningens och stångjärnsut-
räckningens konst, och ytterligare andra,
som kunde bygga uppfordringsverk,
»spel» och »konster», vid gruvorna —
de kallades också »konstnärer» av
konung Gustaf. Ännu under 1500-talet
framställdes emellertid det mesta
smidesjärnet genom utsmidning för hand av
os-mund. Den egentliga övergången från
den gamla metoden med direkt
framställande av smidbart järn genom
os-munds- eller »rännverks»smide till
tackjärnsberedning och stångjärnstillverkning
ägde rum först på 1630- och -40-talen.
Hammarsmidets första storhetstid
infaller då, och en mängd små hammarbruk
uppstå, icke blott i bergslagstrakterna,
utan över hela riket. Enligt 1636 års
bergsförordning skulle nämligen
hamrar-na förläggas utanför gruv- och
masugnsområdena, detta i avsikt att söka
reglera kolåtgången. Att denna bestämmelse
kom att inverka på bebyggelsen och
befolkningens fördelning, är tydligt.
En ny huvudavdelning, den tredje,
ii. Smältsmedja och s t ån gj ä r n s ut r ä c knin g (ty s ksmide).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
