Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Bakom historiens kulisser. Av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg Nordensvan
Den första i raden är Lovisa Ulrika,
kungamodern — av gamle kung Fredrik I
får läsaren endast se en förbiskymtande
grotesk skuggbild.
Gustav III.s moder är utan ali fråga
den mest omedelbart roande av dessa
böcker, roande som tidsbild, kultur- och
karaktärsmålning. Det gäller framför allt
skildringens första avdelning, som utspelas
på tysk botten. Vi lära där känna den
preussiska kungafamiljen, Lovisa Ulrikas
föräldrar och syskon. Familjen liksom riket
regeras med kraftig hand av kung Fredrik
Wilhelm, soldatkungen, han med de långa
grenadiärerna. Han presenteras på första
sidan i den situation, då han i brev
underrättar sin stallbroder, fursten av
Anhalt-Dessau om att hans drottning skänkt
honom en liten prinsessa, den femte i
ordningen. Vad skall man taga sig till med
alla dessa flickebarn? Vi få antingen dränka
dem eller anlägga kloster och göra dem
till nunnor. Även adressaten var en lycklig
familjefader, rik på kvinnlig avkomma.
Allt igenom originell och lustig är den
familjetavla, som efter denna ingress
upprullas, den ganska enastående miljö, där
denna barnskara växte upp, den blivande
store Fritz och dennes många syskon,
summa åtta. Det var intet fridfullt
familjeliv, det var tvärtom stormigt, hetsigt,
ibland ganska outhärdligt.
Det ingick ej i den bistre soldatkungens
och den myndige husfaderns program att
försöka lära känna och förstå de spirande
unga viljorna, de skulle lära sig »nicht
räsonnieren», att lyda och anpassa sig,
och detta lyckades rätt väl med kronprinsen
Fredrik, som ju på sätt och vis blev sin
faders undergivne son, fast han vrenskades
en tid med känt resultat.
Lilla prinsessan Ulrika — hon blev
oftast kallad och kallade sig själv vid det
namnet — var den ej minst
temperamentsfulla i familjen.
Hon var intet mönsterbarn. Hon befanns
hård till sinnet, svår att förstå sig på. Bror
Fredrik omtalar henne längre fram i tiden
som »högdragen, häftig och intrigant».
Vetgirig var hon, lycklig då hon fick
»överlämna sig åt sina talanger» — det
är broderns uttryck, då han skildrar livet
på lustslottet Rheinsberg. Där idkades
mångsidiga studier, filosofi, musik, teaterspel och
allehanda pastorala nöjen. Rheinsberg var
en förtrollad värld, där en liten utvald
societet tävlade i snillrikhet och kvickhet
— den unge Fritz’ idealmiljö på den tid,
då stormarna ännu ej börjat blåsa upp.
Prinsessan Ulrika behövde ej gå i kloster.
Giftermålsplaner diskuterades, två
drottningkronor glimrade, men den anständiga
försörjning, kung Fredrik Wilhelm fikade efter
för sin femte dotters räkning, fick han
aldrig nöjet inregistrera sin familj till godo.
Först efter faderns död blev hon efter
många om och men förlovad med den
nyvalde arvprinsen av Sverige,
furstbiskopen av Lübeck och administratorn av
Holstein-Gottorp, Adolf Fredrik.
Detta är en särdeles invecklad historia,
intimt sammanbunden med tidens
hoptrasslade politiska spel. Den bör studeras
i sina detaljer. Bland mycket annat, som
läsaren har skäl att förvånas över, är den
omständighet att, fastän giftermålet är
uppgjort och prinsessan Ulrika blivit »Sverige
beviljad», det officiella frieriet dröjer så
retsamt länge. Den nyvalde arvprinsen av
Sverige, som ej visat sig vidare angelägen
om att få se det land som hän skulle
låtsas regera över, visade lika liten otålighet
att få göra sin tillkommande makas
bekantskap. Han låter alis ej höra av sig,
fyra veckor förgå, innan brev anlända från
kungligheten i Stockholm till kungligheten
i Berlin och från fästmannen till hans
utkorade. Sedan blir det fart i affärerna,
krångel om giftermålskontraktet m. m.,
därefter anländer Tessin till Berlin som
extra-ordinarie ambassadör i en gyllene kaross,
dragen av sex vita hästar, och med ett
följe av tolv ädlingar, alla unga, vackra
och högst eleganta, en oerhört lysande
krets, och så går vigseln av stapeln.
Prinsessans bror Wilhelm spelar brudgummens roll
under ceremonien. Efter ytterligare en veckas
festande avreser Sveriges nya kronprinsessa
med stor ståt, anländer till Stettin, mötes
där av sin blivande hovstat, »förskräckligt
mycket folk» tycker hon själv, och
em-barkerar äntligen i Stralsund på den svenska
flottan, 5 linjeskepp och 7 fregatter. Hon
konvojerades ombord, en och en halv mil,
i en öppen slup, framkom efter våldsamma
överspolningar genomvåt men strålande
vacker och road av äventyret. 25 timmar
tog därefter överfarten till Karlskrona, och
där fick hon äntligen göra sin gemåls
bekantskap. Han for ut i en slup att möta
562
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
