Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Bakom historiens kulisser. Av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg Nordensvan
ryssar, bevars ja!» eller »De hade
sannerligen haft mångt och mycket att tänka på,
excellenserna» eller »Jo, en fins som»
anser det och det. Den valda stilen har
sitt pikanteri och är följdriktigt genomförd.
Det är ingen anledning att skolmästra den.
Målande och roande detaljer saknas minst
av allt, och berättelsen är med omsorg
disponerad och utportionerad.
I den värdefulla boken om Hertig Karl
av Södermanland — doktorsavhandling av
Gustav Iverus —■ finner sig läsaren till
en början försatt i samma miljö, där den
unga preussiska prinsessan blivit
omplanterad.
Men Gustav III:s moders »unga och
lyckliga år» tillhöra nu det förgångna, och
tillvaron har växlat färg. Hon är drottning,
visserligen, och hon är lycklig maka, och
tronföljden är betryggad. Men omkring
henne råder oro och otrygghet, och själv
är hon ett oroselement för de styrande i
det halvt republikanska Sverige. Omgiven
av politisk blindhet, av partiintriger,
partihat och korruption, lever hon liksom hela
landet på milt talat gungande grund. Fram
emot slutet av 1700-talet blir det allt mera
uppenbart, att det sätt på vilket Sverige
vanskötes måste leda till ett utbrott, att
endast en omvälvning kunde rädda landet
från den hotande undergången. Men de
makthavande hakade sig vid makten, och
ingen av dem tycks ha frågat sig vart det
bär. Après nous le déluge!
Men vid hovet gick allt sin jämna gång,
och ett nytt släktled växte upp i landet.
Av detta släktled lära vi i de memoarer
och brev, som givit anledning till denna
översikt, känna några representanter —
prins Karl, Ekeblad, Reuterholm m. fl. —
sådana de visade sig i sin ungdoms vår.
Den av Nils Erdmann utgivna samling
brev till den unge greven och hovmannen
Klaes Ekeblad — med titeln Hemma och
borta — inledes av några brev skrivna
av prins Karl, den blivande Karl XIII,
som här visar sig vara en känslofull jeune
premier. Vänskapskult odlades intensivt på
denna tid, då varje Oreste hade sin Pylade
och då små biljetter, uppfyllda av
förtroenden, skvaller och billig levnadsvisdom
författades med oförtröttat intresse. Den
unge prinsen är älskvärt öppenhjärtig, talar
utan tvekan till sin förtrogne om
förhållandena inom kungliga familjen, berättar
om vad som händer på hovet och i
societeten och blottar ej minst sitt känsloliv.
Han finner sitt liv tomt och
innehållslöst och längtar efter en tillvaro av helt
annan innebörd. Han ville vara en
privatperson och få leva som filosof. Han
föraktar sken och flärd. I den miljö där han
är dömd att leva, på hovet alltså, anstränga
alla sig för att ha roligt, medan en var i
själva verket har tråkigt. Man fryser och
gäspar i slottssalarna, den enda
sysselsättning som erbjuder sig är studiet av de
kärlekshistorier, som utspelas. Prinsen
råder sin Pylade att fly kvinnorna — låt
oss avsvärja kärleken och helga oss åt
vänskapen! Det sistnämnda har sina
svårigheter för ett varmt och känslofullt hjärta.
Och prinsen älskar, han älskar för livet
— alltid för livet — och drömmer högst
respektabelt om äktenskapets lugna lycka.
I dessa med flytande penna skrivna
biljetter är hans höghet ett eko av tidens
ynglingatyp av samhällets grädda. Klaes
Julius Ekeblad är en variant av typen.
Han skriver en journal, avsedd att läsas
av hans fader, och en annan för sitt privata
nöje, och denna andra journal handlar
»om amouretter, icke allenast mina, utan
ock andras». Den innehåller följaktligen
en ändlös rad av notiser om kärlekens
krokvägar i slottsvåningar och
slottskorridorer, om olika damers olika sätt att
upptaga kavaljerernas hyllning och om de
ständiga omgrupperingarna inom dessa kretsar,
där chacun alltid har sin chacune och där
alla platser äro upptagna. Denna intima
journal, som naturligtvis ingen dödlig skulle
få blicka in uti, har ej undgått att studeras
med iver av den vetgiriga eftervärlden. Som
Ekeblad själv påpekar ger den onekligen
en inblick i »denna tidens sedvanor,
tänkesätt och folks differenta karaktärer.» Den
har givit Oscar Levertin stoff till den
utmärkta novellen »Hovmannen» (i
Rokokonoveller») och till en av hans gustavianska
essayer och har därjämte blivit använd
av Nils Erdmann i Ur rokokons liv, som
utkom 1901 och nu föreligger i ny upplaga.
Det är med oblandat nöje man förnyar
bekantskapen med denna bok, som ger en
högst detaljrik, i en flygande, hetsad stil
hållen följd av bilder ur hovliv,
stockholmsliv, herrgårdsliv och även pariserliv under
564
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
