- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
586

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Hettiterna. Av Bror Olsson - Två dikter efter Nicolaus Lenau. Översättning av Alf Ahlberg - Dubbel hemlängtan - Den döende våren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bror Olsson

har man i Attariss(i)jas (resp. Attars(i)jas)
trott sig finna namnet Atreus.

Aven om man måste medgiva, att
man ännu icke kommit till många
bergfasta resultat, så är åtminstone visst, att
de gjorda fynden öppna oanade vidder
för den historiska forskningen om Ori-

enten under forntiden. Man måste nu,
som redan nämnts, räkna med fyra stora
riken i forntidens Orient: Egypten,
Babylonien, Assyrien och hettiterriket. Som
vi sett, har det sistnämnda tidvis varit
en besvärlig rival till de tre förstnämnda
rikena.

TVÅ DIKTER

EFTER NICOLA U S LEN AU

Dubbel hemlängtan

En dubbel längtan griper tungt vårt

hjärta,

när vid en avgrunds svarta rand vi stå
och låta tanken ned i djupet gå,
med ögat tårat, blicken skymd av

smärta:

En längtan ned mot jordelivets fröjder,
dess lust och ve, som, ack, så snart

förgå,

en längtan upp mot himlens ljusa höjder,
vars morgonvindar aningsfullt oss nå.

Den dubbla längtan sjunger svanens

sång,

den flödar samman i den sista tår,
varmed vi skiljas härifrån en gång.

Törhända att på själens dunkla grund
ett kors för skarpa ögon tecknat står,
där jord och himmel korsats en sekund.

Den döende våren

Säg mig, vi vindarna så sorgtungt

draga,

vi genom skogen susa sorgebud,
vi som en suckan tonar vågens ljud? —
Ack, vid den ljuva vårens bår de klaga.

Askdigert mörk ses aftonhimlen skruda
i svarta dok sig att sin sorg ej röja,
och näktergalens sånger sorgset ljuda,
där våren vilar, höljd i blomsterslöja.

När våren jublar mänskohjärtat anar
i sorg det paradis vi mistat alla,
och då så mäktigt fram dess bild det

manar

för solens gyllne skott den måste falla.

I molnen tecknar blixten linjer röda
och stormen kvider klagande i snåren, —
men leende sitt hjärtblod gjuter våren
i tunga rosor, vilka stilla glöda.

ALF AHLBERG.

586

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:59:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1926/0644.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free