- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
592

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Två professorer och en landstrykare. Ett kapitel ur bokkunskapens historia i Finland. Av Yrjö Hirn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Yrjö Hirn

Med att i detalj demonstrera de olika
avdelningarna i samlingen kunde det
uppvisas hurusom man i detta bokmuseums
senare tillväxt, liksom i dess förhistoria,
från etapp till etapp kan följa gången
av vår politiska och nationella utveckling.
Men en sådan förevisning bleve i hög
grad vilseledande om det icke till allra
först omtalades vad jag redan tidigare
bort framhålla, nämligen att alla
resultaten av Porthans och de övriga
Abo-bibliotekariernas ansträngningar
obarmhärtigt blevo förintade vid den stora
eldsvåda, som år 1827 ödelade biblioteket
i Abo. Denna katastrof i vår
kulturhistoria ledde till att man för samlandet
av gamla tryckalster och handskrifter fick
begynna om från början — så
obetydligt var antalet av de böcker man
lyckades rädda undan lågorna. Att vi det
oaktat besitta så pass rika samlingar just på
de områden — medeltidslitteraturen och
de sällsynta finskspråkiga småtrycken
från den svenska tiden — som särskilt
omhuldats av Porthan, det beror till en
del på några lyckliga tillfälligheter. Men
det har även sin grund i ett ihärdigt
forskningsarbete, som direkt eller
indirekt är förknippat vid Fredrik Wilhelm
Pippings personlighet.

Denne lärde och samvetsgranne
bibliograf är antagligen utanför Finland föga
känd av andra än fackmännen i
bokkunskap, ja, det förefaller mig som om han
icke ens i sitt hemland skulle åtnjuta
ali den berömmelse han är förtjänt av.
Hans personlighet ägde icke, som
Porthans, några drag som voro ägnade att
fängsla folkfantasin, och hans liv var
enformigt och ointressant såsom
ämbetsmannens dagliga gärning ju i regeln är det.
Men icke desto mindre ter det sig, när
man närmare lärt känna hans
verksamhet vid biblioteket, som om även denna
instängda tillvaro ägde sina rent
dramatiska moment av spänning och triumfer.

Jag behöver som exempel icke anföra
något annat än ett meddelande, från år
1844, i den första volymen av vår
Veten-skapssocietets förhandlingar.

Pipping redogör i detta meddelande
för huru det gått till, att biblioteket
kommit i besittning av den handbok för den
katolska gudstjänsten i Abo, som
numera bland vårt biblioteks största
dyrbarheter är utställd i en vitrin vid sidan
av Porthansbysten. Han berättar att
biblioteksamanuensen Grönblad, som varit
ombetrodd med ordnandet av Kejserliga
Senatens arkiv, »för icke länge sedan
hade funnit att de därstädes förvarade
äldre handlingarna varit försedda med
omslag, som tagits av medeltida
handskrifter och på pergament framställda
tryckalster. Då han vidare tyckt sig
märka att texten på några av dessa
pergamentsblad var väl förtjänt av
forskarnas studium,hade han underrättat
bibliotekarien Pipping om sina iakttagelser.
Tillsammans med Grönblad hade Pipping
därpå begynt jämföra de olika
pergamentsomslagen med varandra och
sammanställt likartade fragment för att om
möjligt identifiera de helheter av vilka
de engång utgjort delar. Dessa
ansträngningar hade ingalunda varit fruktlösa,
tvärtom. Såsom Pipping med en viss
segerkänsla uttrycker det »överträffade
framgången ali förhoppning» : Man
upptäckte ett aktstycke ur Finlands
kulturhistoria som hittills, Pipping veterligen,
av ingen finsk eller svensk författare
varit omnämnt, och som bar titeln
Manuale seu exequiale secundum ritum ac
con-suetudinem aline ecclesie Aboensis. Det
var det praktfulla titelbladet, med
texten tryckt i rött innanför en ram av
yppiga renässansornament, som först
hade tilldragit sig Grönblads
uppmärksamhet, där det låg som pärmblad utanpå
några gamla räkenskapshandlingar. Sedan
man en gång fått spår på denna text,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 25 04:08:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1926/0650.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free