- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
595

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Två professorer och en landstrykare. Ett kapitel ur bokkunskapens historia i Finland. Av Yrjö Hirn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Två professorer och en landstrykare

den bildningsnivå, man då hos oss hade
uppnått. På grund hårav äro vi
angelägna om att för besökare förevisa våra
gamla bokfragment, på samma sätt som
vi förevisa våra medeltida kyrkor och
deras ur den protestantiska vitrappningen
framknackade väggmålningar, och som
vi överhuvudtaget önska framhäva allt
som ådagalägger att Finlands andliga
odling är äldre än man trott, och att vi
genom den äro bundna vid den
västerländska kulturkretsen.

Det är emellertid icke min avsikt att
i detta sammanhang ingå på några
historiskt politiska utläggningar om Finlands
forntida och framtida kulturorientering.
Jag har att hålla mig till de rena
biblioteksfrågorna, och det gäller för mig att nu,
efter den långa exkursen, återvända till
min utgångspunkt, d. v. s. till Fredrik
Wilhelm Pippings beslut att låta löstaga
de gamla fogderäkningarnas pärmar och
överflytta dem till Universitetsbiblioteket.
När denna för vår senare forskning
ovärderliga åtgärd genomfördes, hade Pipping
blivit chef för K. Senatens
ecclesiastik-expedition, d. v. s. han hade erhållit en
ställning som motsvarade
undervisningsministerns i ett parlamentariskt land.
Men det är betecknande att han, även
efter det han blivit medlem av regeringen,
fortfor att vårda sig om biblioteket. Efter
att ha bidragit till räddandet av dessa
gamla medeltidstryck, som så varmt hade
legat Porthan om hjärtat, begynte han
arbeta för förverkligandet av en annan
av läromästarens älsklingstankar: den
stora förteckningen över de finskspråkiga
tryckalstren.

Av lektor Keckmans arvingar hade
Pipping år 1838 fått mottaga ett rikligen
annoterat exemplar av dennes år 1821
utgivna katalog, och så hade han under
de följande årtiondena samlat
tilläggs-och kontrolluppgifter, intill dess han år
1857 kunde utgiva den stora bibliografin,

Förteckning öfver i tryck utgivna skrifter
på Fi7iska. Det blev ett omfattande verk,
som givetvis fullt kan uppskattas endast
av fackmän, och som jag här icke ens
skall försöka att närmare karakterisera.
Det är nog om jag i största korthet
nämner att det innehåller beskrivningar
på inemot 4,000 tryckalster, av vilka
ett flertal utgöres av kungörelser, små
religiösa uppbyggelseskrifter om några
sidor, och mera dylikt småtryck, som
varit utsatt för att förkomma eller
förstöras i ett land, där kriget gång efter
gång gått fram över gårdarna. Den
Pippingska förteckningen är visserligen
icke absolut fullständig; det händer
tvärtom allt emellanåt, att våra bibliofiler
uppdaga något gammalt finskspråkigt
tryck »som icke är nämt hos Pipping».
Men den stolthet, med vilken dylika fynd
omtalas, bevisar i och för sig huru högt
anseende denna katalog alltfort åtnjuter
bland fackmännen. Den är, bibliografiskt
sett, ett monumentalt verk, som bär
ståtligt vittnesbörd om sin utgivares
noggranna och osparda forskarmödor.

Emellertid, huru mycken förtjänst man
än må tillmäta Pipping, så får man icke
förbise att materialet till hans stora
katalog bragts till stånd genom ett kollektivt
arbete. Liksom Keckmans katalog hade
blivit kringsänd över hela landet med
anhållan om korrigering och
komplettering, så vädjade även Pipping till
prästerskapets och skolmännens understöd, för
att med deras hjälp få sin förteckning
så fullständig som möjligt. Hans maning
förklingade ej heller ohörd, och han har
därför i sitt företal kunnat fylla flera sidor
med uppräknande av de myndigheter och
enskilda personer, till vilka han stod i
skuld för bistånd i arbetet. Men efter
det hela den långa raden av medarbetare
sålunda blivit officiellt avtackad ger
Pipping i ett särskilt kapitel uttryck åt sin
erkänsla gentemot »den man, av vilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:59:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1926/0653.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free