- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
597

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Två professorer och en landstrykare. Ett kapitel ur bokkunskapens historia i Finland. Av Yrjö Hirn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Två professorer och en landstrykare

Böcker inbundna av Matti Pohto.

närmaste hemtraktens gränser. Senare
däremot sträckte han sina vandringar
allt längre och längre, och råkade då,
utan pass som han var, i många
konflikter med länsmän och poliser. Ar 1833,
vid sexton års ålder, blev han sålunda
häktad för lösdriveri i Bjärnå socken i
närheten av Äbo. Han hölls till en
början fången i slottshäktet på det gamla
Äbohus, men flyttades sedan över till
fängelset i Helsingfors. Enligt vanlig
ordning skulle han av myndigheterna ha
blivit förpassad till sin församling, men
detta lät sig icke göra emedan man ej
visste varifrån han var hemma. Och det
gagnade till intet att fråga honom, ty
unge Pohto hade funnit att det för hans
tiggarvärv var förmånligt att uppträda
som dövstum. Så karaktärsfast var han
även, att han framhärdade i den antagna
rollen under hela den långa vinter, då
han »satt inne» i Helsingfors. På ett
eller annat sätt synes man emellertid
ha kommit underfund med, att han var
kyrkskriven i ’ Ylistaro, och på våren
1834 sändes han med kronans skjuts
hem till Österbotten. Under denna färd
träffades han av malören att i ett obe-

vakat ögonblick försäga sig. Situationen
var onekligen ett grand pinsam för den
»dövstumme», men han redde sig rätt
fyndigt genom att förklara, att »vårens värme,
som lockade de små fåglarna att kvittra,
nu även hade löst hans tungas band».

Efter sin nödtvungna hemkomst
genomgick Pohto sin skriftskolekurs, och blev
väl bedömd både för innanläsning och
för uppfattning av det lästa. Likväl
trivdes han icke i den gamla omgivningen,
och han var ej nöjd innan han funnit
ett rättfärdigande för sin strykarlust.
Han gjorde sig därför till kolportör och
sålde i byar och bondgårdar
skillings-tryck, så kallade arkvisor och gudeliga
småskrifter. Men han hade icke hunnit
längre än till en av grannsocknarna,
innan kronobetjänterna ånyo togo hand
om honom och sände honom till
länshäktet. I Wasa påstås han t. o. m. ha
fått slita spö för lösdriveri och för andra
gången skymfligen ha blivit sänd till sin
hembygd. Men därmed hade Pohto även
blivit tillräckligt bränd för att skaffa sig
pass, och från år 1836 rörde han sig,
behörigen dokumenterad, obehindrat
omkring på våra landsvägar.

597

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 25 04:08:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1926/0655.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free