Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Minnen från samvaron med Gustaf Ageli i Paris och Cairo 1894—1895. Upptecknade av W. v. Hausen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV. v. Hausen
Egyptiskt ku p o l hu s. Oljemålning av Gustaf Ageli.
/ Nationalmuseiim.
sist tilltvinga mig mera ro, vilket han
upptog som en förnärmelse. Odet
sammanför människor, och samma makt
skiljer dem igen.
En gång när Ageli hade varit ensam
ute kom han illa tilltygad och slagen
hem. Han hade varit i en stadsdel, som
han varnat mig för. Nu hade han själv
gått dit och fått stryk, men skrattade
hjärtligt åt äventyret. En annan gång
sent om natten hörde jag honom gå i
vår gränd turvis ropande högt och
skrattande. Knappt hade han kommit upp
till mig, så lade han sig storgråtande
framstupa på golvet. Hans älsklingskatt
hade också hört honom, sökte honom
hos mig, gick fram till honom och
slickade tårarna av hans kinder. Han tog
den då på sina armar och gick sin väg
utan ett ord.
Slutligen efter fem månaders samvaro
orkade vi ej mera med varandra, och
han reste till Assiout långt upp i
landet, dit han länge längtat för att se
något rent egyptiskt efter Cairo, som dock
var en besvikelse för honom till sist.
Från Assiout rekvirerade han en massa
av sina saker, som han ville att jag
skulle sända honom. Det var sängkläder,
böcker, målargrejor och post, nya
färger och mera pengar.
Om staden skriver han: »Här är det
förbaskat vackert, jag tror jag stannar
en stund till. —■ —- — Jag är så s-s
belåten med Assiout. Men det är så
varmt (det var i maj) att det bränns i
näsborrarna då man andas. Och förb.
svart, allting svart, i alla möjliga
tonarter. Staden är lika utsträckt som
landet är brett, ty den räcker från Sahara
till Nilstranden. Har klängt upp på
bergen, d. v. s. ökenklipporna här, och det
var högt som f-n och klyftor och
grottor och djävulsbrunnar, och jag höll på
att aldrig komma ner igen. Men fullt
med svarta stenar skall du tro, som
solen spelade så vacker musik på i rött,
i guldgrönt, men rött i alla möjliga
tonarter. Och så en hel stad full med
gravkor i Assouan-stil. -— Assiout självt är
byggt av solbränd jord, och dyster i
färgen, husen i gammalegyptisk tempelstil.
614
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
