Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Minnen från samvaron med Gustaf Ageli i Paris och Cairo 1894—1895. Upptecknade av W. v. Hausen - Leksaksstaden. Av Elsa de Szász. Översättning från förf:s manuskript av Axel Lundegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Minnen från samvaron med Gitstaf Ageli
Jag bor på ett arabiskt hotell, 50
ctm natten.»
Kort efter detta brev reste jag hem
över Jerusalem, Samos, Konstantinopel,
Wien o. s. v.
Ur ett digert brev daterat Paris nov.
1896 ser jag att han är djupt inne i
sina språk- och religionsstudier. På ett
år hade han nått upp till 3:e årskursen
i arabiska språk vid Sorbonne och
studerade samtidigt hebreiska,
hieroglyfer, jämförande semitiska språk och
sanskrit. I samma brev ger han mig ännu
en massa kommissioner att utföra i
Helsingfors. Han förblev alltså sådan jag
känt honom.
Om hans död i Barcelona 1 okt. 1917
genom en olyckshändelse har jag aldrig
fått några direkta underrättelser.
Leksaksstaden
Av Elsa de Sz a sk
Översättning från f’örf:s manuskript av A x e t Lun d e g år d
N SEPTEMBERMIDDAG Just där strandpromenaden tog slut
f i Budapest. Över den förgät- blev han äntligen fångad av en gammal
I ^ migej-blå Donau en himmel herre med vitt hår. Han drog barnet
S så blå som daggdränkt förgät- mot sitt knä och frågade snällt:
migej. Solen sken som slaget guld, och alla — Tala nu om för mig–har du
de vackra byggnaderna på Budas klip- fått stryk av mor?
piga höjder — palatset med grönvälvt — Nä-ä-ä, snyftade parveln med sårad
tak, snäckröd kyrkspira, elfenbenslika självkänsla.
utanverk — tycktes flyta i höstdimman — Har hon gett dig pengar att köpa
som i en hägring. På andra sidan, längs bröd för — och har du tappat slanten?
den akacia-skuggade strandvägen i Pest, —■ Nä-ä-ä, snyftade parveln med sorg
sutto välklädda människor och vilade i hjärtat.
efter sin morgonpromenad. Och mitt på — Har du gått vilse själv?
vägen traskade med händerna i fickorna —- Nä-ä-ä, snyftade parveln med
foren parvel på fyra år eller så omkring, akt. Så dumma frågor de stora kunde
som snyftade högt och utan blygsel. göra!
— A den lille stackarn! Och han grät värre och värre.
— Vad är det med honom tro? Den gamle herrn försökte en ny utväg
— Älskling, kom och tala om för oss! att få honom bort från hans
hemlighets-ropade medlidsamma, fina damer från fulla sorg.
alla håll. — Vad heter du, min lille vän?
Men den lille fortsatte utan att låta sig — John-ny, snyftade barnet,
hejdas, ideligen snyftande. — Och var bor du?
ÖTT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
